aj
''Vi såg dig på Shock''
''Jaha, men varför kom ni inte fram och hälsade?''
''Han ville inte''
''Jaha, men varför kom ni inte fram och hälsade?''
''Han ville inte''
sanningen. men förlåt då, jag vet ju inte vad du vill höra.
''Vill du berätta något för mig?''
''Va? Nej.''
''Du säger så lite. Om du ska berätta något så måste jag först fråga dig om det. Du är som en persienn. Ibland så ser man en liten glipa av vad som finns på andra sidan, man tar några steg närmare för att ta sig en titt och då dras persiennen upp helt och man bara bländas av ljuset. Lika snart stängs den igen. Jag berättar allt för dig, verkligen allt. Jag verkligen särar på benen för dig och låter dig krypa in i min värld. Du måste vara naken, säger jag, men det är du inte, utan du är bara en jävla persienn''
Lisa, idag vid frukostbordet.
''Va? Nej.''
''Du säger så lite. Om du ska berätta något så måste jag först fråga dig om det. Du är som en persienn. Ibland så ser man en liten glipa av vad som finns på andra sidan, man tar några steg närmare för att ta sig en titt och då dras persiennen upp helt och man bara bländas av ljuset. Lika snart stängs den igen. Jag berättar allt för dig, verkligen allt. Jag verkligen särar på benen för dig och låter dig krypa in i min värld. Du måste vara naken, säger jag, men det är du inte, utan du är bara en jävla persienn''
Lisa, idag vid frukostbordet.
Alldeles nyligen. Hjärteögonblick och KNAPP nu är det sparat.
Hennes hand smeker min rygg. Den är varm, mjuk och stor.
''Om vi reste till Sydamerika så skulle det stå en hop med pojkar på landningsbanan och alla skulle fråga mig om de fick bjuda dig på bio. Du har en sån vacker dotter, skulle de säga, och jag skulle svara: jag vet, jag vet.''
''Om vi reste till Sydamerika så skulle det stå en hop med pojkar på landningsbanan och alla skulle fråga mig om de fick bjuda dig på bio. Du har en sån vacker dotter, skulle de säga, och jag skulle svara: jag vet, jag vet.''
Nu finns jag inte mer
''Ja, och vi var ju väldigt desperata båda två. Vi blev ihop innan vi kände varandra!''
Ja, dårar var vi. Vi var bara dåraktiga. Jävligt. Så han medger att det bara var desperation. Ja, jag håller ju med men det gör ont. Jag står rakt i ryggen och en tår rinner från min kind. Jag spänner käkarna och drar långsamt in så mycket luft jag kan tills jag står där med lungorna fyllda. Sådär. Jag tog tillbaka varje 'jag älskar dig'. Nu finns han inte längre.
Ja, dårar var vi. Vi var bara dåraktiga. Jävligt. Så han medger att det bara var desperation. Ja, jag håller ju med men det gör ont. Jag står rakt i ryggen och en tår rinner från min kind. Jag spänner käkarna och drar långsamt in så mycket luft jag kan tills jag står där med lungorna fyllda. Sådär. Jag tog tillbaka varje 'jag älskar dig'. Nu finns han inte längre.
how am i gonna get rid of all these stupid god- damn hippies in my basement
JAG HAR ALLTID HÅLLT HÅRT I DE JAG INTE ORKAR MED.
(Och jag är nog inte det du drömmer om, men jag är det du ser)
Du frågade vem som förstört mig och jag gav dig inget svar.
Så jag måste varit någon annan innan jag kände dig
Jag vill säga att jag älskar dig
Men det är försent (klassiskt)
(Och jag är nog inte det du drömmer om, men jag är det du ser)
Du frågade vem som förstört mig och jag gav dig inget svar.
Så jag måste varit någon annan innan jag kände dig
Jag vill säga att jag älskar dig
Men det är försent (klassiskt)
breathe
Varför ger jag bort mig själv hela tiden?
Lånar ut mina jävla plåster.
^sån, sån ska man bli. som nanna johansson. skitsnygg feminist med klar röst, radiopratare med starka åsikter.
Lånar ut mina jävla plåster.
^sån, sån ska man bli. som nanna johansson. skitsnygg feminist med klar röst, radiopratare med starka åsikter.
ringringringring
För tjugo minuter sedan var jag i ett förhållande.
För tjugo minuter sedan.
För tjugo minuter sedan.
''jag undrar vad jag skulle vara som verb''
''Du är liksom den viktigaste. Själsfrände. Och så är det en massa andra, de förstår inte''
Jag blev glad, så otroligt lycklig. Och så tänkte jag att hon är en såndär omfattande person med mycket i sina ögon.
Men så skär hon hål på sina armar. Jag såg ärren när vi kollade på film i fredags. Jag såg och blodet i mina ådror frös till is och jag började hacka tänder. Hon hade en pojke i sitt knä och han pillade på hennes ärr. Jag ville putta ned honom från bänken, trampa på hans pojkfingrar men jag var så yr. Tänkte på blod, hennes blod, sedan mitt som ju också hade spillts många gånger. Jag tänkte på hur hon såg ut när hon grät, lite röd om näsan, lite blank i ögonen, tyst i munnen och en blick som pekade rakt fram.
Och så tänkte jag att vi ska iväg vi två, och det är det enda jag har tänkt sen dess.
little lion man
brutal terminalfestival del 5
Hon har klaustrofobi.
Hon går över gatorna Dagen Efter. Hennes svarta kappa slickar henne om fotknölarna och ryggsäcken studsar mot hennes svank för varje steg hon tar på den regntunga asfalten.
Hon har klaustrofobi.
Springer i panik i tankarna, lugnar ned sina långa ben så att de skall hålla samma takt och tempo. Så att ryggsäcken skall studsa med jämna slag. Hon andas fort tills hon flåsar och biter sig i kinden. Får en sned blick från en hundägare.
Hon har klaustrofobi.
Hon går över gatorna Dagen Efter. Hennes svarta kappa slickar henne om fotknölarna och ryggsäcken studsar mot hennes svank för varje steg hon tar på den regntunga asfalten.
Hon har klaustrofobi.
Springer i panik i tankarna, lugnar ned sina långa ben så att de skall hålla samma takt och tempo. Så att ryggsäcken skall studsa med jämna slag. Hon andas fort tills hon flåsar och biter sig i kinden. Får en sned blick från en hundägare.
Hon har klaustrofobi.
brutal terminalfestival del 4
''Tänk om livet var en teaterpjäs och man kunde gå av scenen när man tyckte att manuset inte stämde.''
''Otillåtet. The show must go on, även om skådespelaren är osäker och stel. Man får hoppas på att det går över istället''
''Jag älskar dig''
''Tack''
''Jag älskar dig så mycket att det inte går att beskriva. Tiden vi träffas är underbar och jag vill aldrig att den skall ta slut.''
''Men det gör den alltid, ellerhur? Och så går man till bussen och sitter sedan där i mörkret och undrar vart man tog vägen.''
''Man förlorade sig själv i kärleken''
''Nu är du väldigt känslosam''
''Jag älskar dig''
''Vart tog du vägen, hjärtat?''
''Jag behövde lite luft bara.''
''Vill du att jag skall gå med dig?''
''Nej, det är bra, men tack och adjö''
''Vi ses, hjärtat''
(celebrate love E_V_E_R_Y day)
''Otillåtet. The show must go on, även om skådespelaren är osäker och stel. Man får hoppas på att det går över istället''
''Jag älskar dig''
''Tack''
''Jag älskar dig så mycket att det inte går att beskriva. Tiden vi träffas är underbar och jag vill aldrig att den skall ta slut.''
''Men det gör den alltid, ellerhur? Och så går man till bussen och sitter sedan där i mörkret och undrar vart man tog vägen.''
''Man förlorade sig själv i kärleken''
''Nu är du väldigt känslosam''
''Jag älskar dig''
''Vart tog du vägen, hjärtat?''
''Jag behövde lite luft bara.''
''Vill du att jag skall gå med dig?''
''Nej, det är bra, men tack och adjö''
''Vi ses, hjärtat''
(celebrate love E_V_E_R_Y day)
brutal terminalfestival del 3
brutal terminalfestival del 2
Du är magnetisk
och jag bara sjunker
demoner kan le
Du har filat bort din hud (hudflagor har snöat från dina armar som februari där utanför fönstret)
Du har skrapat och rivit bort de sista, tunna skalen
Du är öppen
Du är blottad
Nu är det deras tur att krypa ned bland dina inre organ
Och bosätta sig där
Förgifta
Du får sluta bära hjärtat utanpå.
Du har skrapat och rivit bort de sista, tunna skalen
Du är öppen
Du är blottad
Nu är det deras tur att krypa ned bland dina inre organ
Och bosätta sig där
Förgifta
Du får sluta bära hjärtat utanpå.
brutal terminalfestival
Jag träffade honom idag. Det hade gått två veckor sedan förra gången.
När jag väntade på honom så kollade jag upp i samma sekund som han gjorde entré vid dörrarna i lokalen. Jag log och han släppte mig inte med blicken, som om han var rädd att jag skulle springa iväg om han inte naglade fast mig med sina ögon.
När vi möttes så kysstes vi inte, utan han gav mig bara en puss på munnen innan vi hand i hand gick därifrån. Han pratade om så mycket hela tiden och jag stack in med små ord som skulle få honom att inte sluta.
På vägen mot parken vi skulle sitta och äta i så kysstes vi. En två flera gånger. Han hade bytt till en annan parfym men hade inte så god andedräkt. Jag sa det, iallafall det om parfymen. Han grävde ner sin hand i mitt hår.
Och det kittlade i magen när han tog på mig. Jävla kåthet. Med min svarta penna skrev han 'Alexanders' lite ovan mitt högra bröst och jag minns att jag tänkte 'Felicias' men jag tänkte så mycket annat också så det kom liksom inte ut.
Jag drog åt mig min hand när han ville ha den innanför hans byxor och jag gled ur hans grepp när han ville ha sin innanför mina. Sköt upp tillfället till nästa gång. Fick skuldkänslor.
När jag är ensam går jag i huvudet igenom varenda detalj i hur jag skall göra slut; vilket håll jag ska titta åt, hur jag liksom ska skrapa lite ursäktande i marken med min fot innan jag vänder på klacken och går iväg med min långa kappa som slickar fotknölarna, och inte minst vad jag skall säga.
När jag träffar honom försvinner allt det där och tiden bara flyter iväg.
När jag är med honom så fungerar det
Det är bara mellan våra möten jag inte står ut.
Det är bara då jag vill bli av med honom, det är då jag har den där illamåendekänslan. Typ: ut ur mitt liv. Hans minne äcklar mig. Det där leendet på nära håll, vetandet av att den där rosa salivslösaren ska in i min mun.
^ saknar tiden då min skrivmaskin inte hade slut på bläck och jag kunde skriva sådana här meningar och tejpa upp på min blåa vägg.
När jag väntade på honom så kollade jag upp i samma sekund som han gjorde entré vid dörrarna i lokalen. Jag log och han släppte mig inte med blicken, som om han var rädd att jag skulle springa iväg om han inte naglade fast mig med sina ögon.
När vi möttes så kysstes vi inte, utan han gav mig bara en puss på munnen innan vi hand i hand gick därifrån. Han pratade om så mycket hela tiden och jag stack in med små ord som skulle få honom att inte sluta.
På vägen mot parken vi skulle sitta och äta i så kysstes vi. En två flera gånger. Han hade bytt till en annan parfym men hade inte så god andedräkt. Jag sa det, iallafall det om parfymen. Han grävde ner sin hand i mitt hår.
Och det kittlade i magen när han tog på mig. Jävla kåthet. Med min svarta penna skrev han 'Alexanders' lite ovan mitt högra bröst och jag minns att jag tänkte 'Felicias' men jag tänkte så mycket annat också så det kom liksom inte ut.
Jag drog åt mig min hand när han ville ha den innanför hans byxor och jag gled ur hans grepp när han ville ha sin innanför mina. Sköt upp tillfället till nästa gång. Fick skuldkänslor.
När jag är ensam går jag i huvudet igenom varenda detalj i hur jag skall göra slut; vilket håll jag ska titta åt, hur jag liksom ska skrapa lite ursäktande i marken med min fot innan jag vänder på klacken och går iväg med min långa kappa som slickar fotknölarna, och inte minst vad jag skall säga.
När jag träffar honom försvinner allt det där och tiden bara flyter iväg.
När jag är med honom så fungerar det
Det är bara mellan våra möten jag inte står ut.
Det är bara då jag vill bli av med honom, det är då jag har den där illamåendekänslan. Typ: ut ur mitt liv. Hans minne äcklar mig. Det där leendet på nära håll, vetandet av att den där rosa salivslösaren ska in i min mun.
^ saknar tiden då min skrivmaskin inte hade slut på bläck och jag kunde skriva sådana här meningar och tejpa upp på min blåa vägg.
-.,-,..-.'
Jag fick ett mejl från faster-i-frankrike. Har suttit framför mejlet i flera minuter nu och bara tänkt på vad jag skall svara.
''Hur mår du egentligen? Är allt okej?''
Är någonsin allt okej? Aldrig. Vad kan man säga till en faster-i-frankrike?
''Hur mår du egentligen? Är allt okej?''
Är någonsin allt okej? Aldrig. Vad kan man säga till en faster-i-frankrike?
Denna morgonen kom jag till flera insikter
- mitt rum kommer inte att bli städad idag heller (klev upp ur sängen, kollade mig omkring, lade mig ned igen)
- the sims har aldrig varit riktigt roligt (reste mig upp efter en timmes spelande. hade lyckats döda fyra familjemedlemmar och tända eld på en spis)
- festivalen kan inte komma snabbt nog (sittandes vid frukostbordet efter en utskällning jag inte riktigt förstått)
- jag kommer att bli underviktig (stående vid kylen när jag var i färd med att stänga kylskåpsdörren igen utan att ha tagit ut något)
- jag kommer att dröja så med att göra slut att alex blir jätteförvirrad, jag jättenervös och L mycket irriterad (tänkt på det hela dagen)
- jag har tre väldigt fina killkompisar
- the sims har aldrig varit riktigt roligt (reste mig upp efter en timmes spelande. hade lyckats döda fyra familjemedlemmar och tända eld på en spis)
- festivalen kan inte komma snabbt nog (sittandes vid frukostbordet efter en utskällning jag inte riktigt förstått)
- jag kommer att bli underviktig (stående vid kylen när jag var i färd med att stänga kylskåpsdörren igen utan att ha tagit ut något)
- jag kommer att dröja så med att göra slut att alex blir jätteförvirrad, jag jättenervös och L mycket irriterad (tänkt på det hela dagen)
- jag har tre väldigt fina killkompisar
efter ett avsnitt av vetenskapens värld:
(jag vill vara en röd blodkropp som bara åker runt och gör nytta tills jag dör)
magen - en töjbar påse med syra i
när jag slutar äta så förlorar mina mitokondrier sitt arbete
mitt mål: utföra någon form av acklimatisering
(få min kropp att anpassa sig efter något t.ex mycket låga temperaturer eller bara en form av föda)
magen - en töjbar påse med syra i
när jag slutar äta så förlorar mina mitokondrier sitt arbete
mitt mål: utföra någon form av acklimatisering
(få min kropp att anpassa sig efter något t.ex mycket låga temperaturer eller bara en form av föda)
papperstuss
Jag är tyst som en mus på skoltoaletten under lektionstiden. Är duktig mot mig själv när jag inte äter. Gick till skolsköterskan men hon var inte där. Igen. Jag tajmar så dåligt.
Jag kom lite tidigare än vanligt till skolan den här morgonen. Bussen lyckades ta sig fram fortare än den brukar. Jag väntade mig att hon skulle sitta vid dörren och hälsa på mig när jag kom in. Istället satt hon i hans knä i ett klassrum och gjorde mig illamående. Såklart var hennes hundvalpar där, de samlade sig svansviftande runt matte och hon klappade dem på huvudet. (Hon blir sån ibland och det gör alltid lika ont)(Jag har inte rätt att känna smärta över något sådant. Vad fan är det för fel på mig?)
Jag är illamående, kall och rastlös. Vill lägga mig ned i närmsta dike och töa fram till våren men jag har platser att besöka och människor att prata med. Åtminstone vill jag kunna pausa tiden och bara glida runt ett tag. Kanske bara ge upp och lägga mig på golvet och skrika. Då skulle jag nog inte behöva träffa någon om jag inte ville. Då skulle hon nog tänka lite på mig, vakna till och undra hur jag mår. Hata det som fått mig att bli sånhär.
Jag kom lite tidigare än vanligt till skolan den här morgonen. Bussen lyckades ta sig fram fortare än den brukar. Jag väntade mig att hon skulle sitta vid dörren och hälsa på mig när jag kom in. Istället satt hon i hans knä i ett klassrum och gjorde mig illamående. Såklart var hennes hundvalpar där, de samlade sig svansviftande runt matte och hon klappade dem på huvudet. (Hon blir sån ibland och det gör alltid lika ont)(Jag har inte rätt att känna smärta över något sådant. Vad fan är det för fel på mig?)
Jag är illamående, kall och rastlös. Vill lägga mig ned i närmsta dike och töa fram till våren men jag har platser att besöka och människor att prata med. Åtminstone vill jag kunna pausa tiden och bara glida runt ett tag. Kanske bara ge upp och lägga mig på golvet och skrika. Då skulle jag nog inte behöva träffa någon om jag inte ville. Då skulle hon nog tänka lite på mig, vakna till och undra hur jag mår. Hata det som fått mig att bli sånhär.
förlåt, jag måste, det blir så mycket sånt här.
Igår grät jag under sex tillfällen. Under det sista tillfället skulle jag sova och tårarna rann i ungefär två timmar. Jag gick upp, skakade i hela kroppen likt ett blött paraply man skakar innan man kliver in i det varma huset. Jag kommer som genom ett blurrigt drömfilter ihåg hur jag klättrade på väggarna, klamrade mig fast vid möbler och låg på golvet en stund. Sedan lade jag mig ned under täcken och filtar och massvis med kuddar. Jag frös och huttrade och grät lite extra högt. Var en smula rädd för mig själv, tänkte på vilket psykfall jag har blivit.
Jag började viska med mig själv. Panikviska. Rösten gick upp i falsett mellan meningarna som inte var särskilt sammanhängande.
''varför är den enda som vet
någon som inte vet
hur det är
och SNYFT han
han måste
förstå
och varför kollar de på mig
när det enda dem ser
är samma gamla
MIG
som alltid
och varför kommer de inte ner
när de hör att jag gråter
och klappar mig på ryggen
och sitter på sängkanten tills jag somnat om
när slutade dem att säga godnatt?
och hur många gånger har de berättat för mig att jag behövs
att de är glada över att jag finns?
och varför tycker just hon om mig
MIG MIG MIG
är det så att jag räddar henne från något?
alla rör vid oss
SNYFT
alla observerar
våra rörelser
följer med
formas
till oss
låt bli mig
låt det bli sommar
låt det bli barfota dansande fötter
snällasnällasnälla''
Jag började viska med mig själv. Panikviska. Rösten gick upp i falsett mellan meningarna som inte var särskilt sammanhängande.
''varför är den enda som vet
någon som inte vet
hur det är
och SNYFT han
han måste
förstå
och varför kollar de på mig
när det enda dem ser
är samma gamla
MIG
som alltid
och varför kommer de inte ner
när de hör att jag gråter
och klappar mig på ryggen
och sitter på sängkanten tills jag somnat om
när slutade dem att säga godnatt?
och hur många gånger har de berättat för mig att jag behövs
att de är glada över att jag finns?
och varför tycker just hon om mig
MIG MIG MIG
är det så att jag räddar henne från något?
alla rör vid oss
SNYFT
alla observerar
våra rörelser
följer med
formas
till oss
låt bli mig
låt det bli sommar
låt det bli barfota dansande fötter
snällasnällasnälla''
nothing is something worth doing
den där livslusten
den osynliga hinnan av allmän drivkraft
den smälte
i deras ord
i människoblickar
i en spya
i en spottloska
i en vattenpöl
i ett par skor
i hennes säng
mellan hans läppar
och kvar finns min kropp
kringdrivandes, dansandes
rastlös och trött
hungrig och kall
längtande och borttappad
och jag har inte längre en fast surrealistisk bild på verkligheten. känner inte till något annat än det här.
(finns ingen annan utväg än det överexponerade gömstället)
Kära L. Om du inte tror på mig vet jag inte vad jag skall tro.
Din tillgivne
Själsfrände
Post Scriptum
Jag vill inte låta beroende
av dig
Men tyvärr
så finns det ingen
som räddar
bortsprugna barn
så som
du
Deinde Scriptum
Din tillgivne
Själsfrände
Post Scriptum
Jag vill inte låta beroende
av dig
Men tyvärr
så finns det ingen
som räddar
bortsprugna barn
så som
du
Deinde Scriptum
stick bara. stanna kvar. sov.
Idag skrek jag. Rev upp mitt bröst framför deras ögon. Pappa försökte överrösta mig men tystnade när jag avbröt honom. Gick till rummet, stängde och låste dörren. Gick ut igen och skrek lite till. Vandrade tillbaka och stod i rummets mitt i flera minuter. Jag kände mig som en tjur som precis varit med om en fajt. Det ångade från min päls och den bastanta tjurkroppen darrade en aning. Hornen var enorma men hade trubbats av från alla slag de fått ta.
De sa sådana hemska saker.
''HON KONTROLLERAR DITT LIV''
''VI SER DIG ALDRIG DU ÄLSKAR INTE OSS''
''NI TRÄFFAS FÖR OFTA DET ÄR FEL''
Jag grät och skrek tillbaka att INGEN KONTROLLERAR MITT LIV FÖRUTOM LÄRARE OCH NI. pekade med världens mest anklagande finger på dem under hela utskällningen. DET ÄR NI VUXNA SOM HELA JÄVLA TIDEN VILL ÄNDRA OCH SKRÄDDARSY ERA SMÅ SÅ ATT DE PASSAR IN I ER LILLA FANTASIVÄRLD. Eran surrealistiska verklighet.
L:
''fellie gå, gå därifrån bara. gå bara. vad är det som är så jävla svårt? låt dem komma och hämta dig, dra dig härifrån, använda våld, ord och mutor. och sen sticker du igen. se det som en vana. att alltid vara på rymmen. hellre det än att vara fastbunden. du bara sväljer, kom igen
stick bara.''
De sa sådana hemska saker.
''HON KONTROLLERAR DITT LIV''
''VI SER DIG ALDRIG DU ÄLSKAR INTE OSS''
''NI TRÄFFAS FÖR OFTA DET ÄR FEL''
Jag grät och skrek tillbaka att INGEN KONTROLLERAR MITT LIV FÖRUTOM LÄRARE OCH NI. pekade med världens mest anklagande finger på dem under hela utskällningen. DET ÄR NI VUXNA SOM HELA JÄVLA TIDEN VILL ÄNDRA OCH SKRÄDDARSY ERA SMÅ SÅ ATT DE PASSAR IN I ER LILLA FANTASIVÄRLD. Eran surrealistiska verklighet.
L:
''fellie gå, gå därifrån bara. gå bara. vad är det som är så jävla svårt? låt dem komma och hämta dig, dra dig härifrån, använda våld, ord och mutor. och sen sticker du igen. se det som en vana. att alltid vara på rymmen. hellre det än att vara fastbunden. du bara sväljer, kom igen
stick bara.''
you are pretty hot when you get angry
En lärare står bakom min rygg.
''Åh men Felicia jag visste inte att du brukade rita men vad fint du ritar''
Utsugen kreativitet
Kvar blir vakuum
Är vakuum och misär samma sak?
Imorgon är det hennes födelsedag och inatt delade vi säng.
Inatt bakade vi chokladkola klockan 03.00
Inatt bytte vi många ord
Jag kommer att sakna inatt.
För att:
Hemma: dödshårda slag på dörren
Hårda röster
Starka meningar (de river väggarna runt mitt rum varje gång jag står utan tröja)
När jag är ledsen brukar jag dra på mig min röda klänning och sätta upp håret i en hög tofs.
Nu ser jag ut som ett missfoster vad jag än bär.
Det är kamerablixtar överallt och ingen kommenterar min kropps storlek
Jag vet inte vad som är värst: tystnaden eller erkännanden.
De borde ju se vad jag ser.
Fast ingen verkar se något längre.
De har viktigare saker för sig och det borde jag förstå.
Åh, hat. Jävla narcissist.
Nu: viktrasande
Ganska sorglig
''Åh men Felicia jag visste inte att du brukade rita men vad fint du ritar''
Utsugen kreativitet
Kvar blir vakuum
Är vakuum och misär samma sak?
Imorgon är det hennes födelsedag och inatt delade vi säng.
Inatt bakade vi chokladkola klockan 03.00
Inatt bytte vi många ord
Jag kommer att sakna inatt.
För att:
Hemma: dödshårda slag på dörren
Hårda röster
Starka meningar (de river väggarna runt mitt rum varje gång jag står utan tröja)
När jag är ledsen brukar jag dra på mig min röda klänning och sätta upp håret i en hög tofs.
Nu ser jag ut som ett missfoster vad jag än bär.
Det är kamerablixtar överallt och ingen kommenterar min kropps storlek
Jag vet inte vad som är värst: tystnaden eller erkännanden.
De borde ju se vad jag ser.
Fast ingen verkar se något längre.
De har viktigare saker för sig och det borde jag förstå.
Åh, hat. Jävla narcissist.
Nu: viktrasande
Ganska sorglig
en dag åkte Dag i dagg
Jag tycker om hennes hand i min och varje gång hon pratar. Jag älskar hur hennes ord liksom ligger kvar i luften runt om mig, och hur den stannar där på kvällen när hon är hemma hos sig och jag sitter i mitt eget rum i mitt hus. Orden blir liksom aldrig gamla utan upprepas bara i mitt huvud utan att jag tröttnar på dem, varenda gång med en ny mening. Jag växer i takt med mina tankar. Hennes tankar som hon överräckte ikväll.
(Jag älskar henne men är inte förälskad. Visst låter jag kär? Vi är vänner)
Jag krafsar på mitt golv med nedbitna naglar. Det står ångest i min panna. Hittar ingen musik, ingen låttext som passar in. Fast jag har kanske glömt att steg ett är att veta vad det är som händer. Hur saker och ting ligger till.
Jag glömmer ord och tappar greppet om standarden. Formar mitt eget genomsnitt. Drunknar i glas med vatten, målar teckningar av någon drömbild av mig själv. Mönster som jag aldrig sett i verkligheten. Mina bilder är inte på riktigt, jag är ingen äkta realist.
''Vi delar ett öde'' viskade hon i mitt öra idag. Ett snabbt leende glänste och pausade hela rummet. Sedan: hår och en rygg. Jag log och funderade över om hon tänkte samma sak som jag. Att det är svårt att veta något om varandra trots att man går i samma skor. Fast jag har alltid sett skymten av hennes tankar och när jag riktigt koncentrerar mig så förstår jag henne precis. Alla gömda meningar bakom hennes smala bokstäver. Synd bara att man aldrig hinner tänka efter när man är med henne. Vill pausa tiden, studera och analysera. Ge bra svar men tiden är knapp. Den rinner. Den forsar.
if you're gonna try walk on water make sure you wear your comfortable shoes
''Du ser ut som att du har kärlek upp till öronen''
badumtss
Lite så här känns livet ungefär hela tiden:
JÄKLA VIRRPANNA
JÄKLA VIRRPANNA
och mörk är natten innan gryningen <
Resten av veckan ser ganska ljus ut from my point of view. Just nu känns det som att jag kommer att överleva iallafall, här jag sitter och tankar mobilen med både musik och mer batteri. Gör mig redo för en lång och ensam dag i fula lilla Uddevalla. Men det blir nog bra
Idag ringde L och skrek i mitt öra. Hon gol om alla artister som är bokade till Siesta i sommar och tillsammans sjöng vi ''vi skall till siesta'' upprepade gånger ackompanjerat med diverse lyckliga pip och glädjeskutt.
För ett ögonblick vällde allt över mig igen: ljus och ljud, festivallukter, närhet, ljus och mörker, värme. Och dessa känslor, eller fragment, värmer i bröstet bättre än alla filtar i min säng (de där som aldrig tycks vara tillräckligt varma). Och åh imorgon ska jag besöka mina två favoritsecondhandbutiker (på jakt efter en såndär jättelång kappa och två födelsedagspresenter) och sedan ska jag besöka mitt favoritfik och köpa min favoritsmörgås och sätta mig vid mitt favoritbord på biblioteket med någon bra bok jag aldrig läst förut och lite varm choklad (favoritdrycken efter vatten). Jag skall göra denna torsdag bra.
Förresten så har jag hittat ett band som jag tycker om lite. Kultiration heter det. Sångaren är jättesöt och liknar Alexander Ebert lite. Fast bara jättelite.
(Alexander Ebert är sångaren och låtskrivaren i Edward Sharpe And The Magnetic Zeros - mitt absoluta favoritband (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!) som jag tycker om så galet mycket. Åhåhåh kan skriva tusen ord om dem nu, kom ju på nu att jag inte skrivit ett enda om dem. Men jag såg dem live i somras, på way out west. Det var underbart, åh, så himla lycklig var jag. Dör. Det finns ju inga ord som passar in. Hej jag är lycklig för att festivaler existerar)
Henrik B sjunger: LOOKIN' GOOD BUT FEELIN' SAD och det var fint så det tar jag med såhär i slutet (Broder Daniel). Trots att det är mer tvärtom precis just nu. Fast jag är mest trött, det kanske är därför allt känns så vimmelkantigt och lite bubblande. Jag har inte varit glad på något vis under en väldigt, väldigt lång tid.
Idag ringde L och skrek i mitt öra. Hon gol om alla artister som är bokade till Siesta i sommar och tillsammans sjöng vi ''vi skall till siesta'' upprepade gånger ackompanjerat med diverse lyckliga pip och glädjeskutt.
För ett ögonblick vällde allt över mig igen: ljus och ljud, festivallukter, närhet, ljus och mörker, värme. Och dessa känslor, eller fragment, värmer i bröstet bättre än alla filtar i min säng (de där som aldrig tycks vara tillräckligt varma). Och åh imorgon ska jag besöka mina två favoritsecondhandbutiker (på jakt efter en såndär jättelång kappa och två födelsedagspresenter) och sedan ska jag besöka mitt favoritfik och köpa min favoritsmörgås och sätta mig vid mitt favoritbord på biblioteket med någon bra bok jag aldrig läst förut och lite varm choklad (favoritdrycken efter vatten). Jag skall göra denna torsdag bra.
↑ jag tyckte om henne.
Förresten så har jag hittat ett band som jag tycker om lite. Kultiration heter det. Sångaren är jättesöt och liknar Alexander Ebert lite. Fast bara jättelite.
(Alexander Ebert är sångaren och låtskrivaren i Edward Sharpe And The Magnetic Zeros - mitt absoluta favoritband (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!) som jag tycker om så galet mycket. Åhåhåh kan skriva tusen ord om dem nu, kom ju på nu att jag inte skrivit ett enda om dem. Men jag såg dem live i somras, på way out west. Det var underbart, åh, så himla lycklig var jag. Dör. Det finns ju inga ord som passar in. Hej jag är lycklig för att festivaler existerar)
Henrik B sjunger: LOOKIN' GOOD BUT FEELIN' SAD och det var fint så det tar jag med såhär i slutet (Broder Daniel). Trots att det är mer tvärtom precis just nu. Fast jag är mest trött, det kanske är därför allt känns så vimmelkantigt och lite bubblande. Jag har inte varit glad på något vis under en väldigt, väldigt lång tid.
