väntar skyddshelgon expectum patronum
Jag vill sitta på ett café och gråta. Det skall vara ett allmänt dovt surrande mummel och tjock luft. Hela lokalen skall vara upplyst av levande ljus och alla skall undvika ögonkontakt med varandra, vi är ju främlingar. Man skall inte kunna se varandra heller, eftersom att det är så dunkelt.
Jag vill stå på en räls och skrika. Det skall vara regngrått och lite grönt vid mina fötter. Små modiga grässtrån som letat sig upp mellan gruset runt metallstängerna som är tågets spår. Man skall höra avlägsna plinganden och då skall jag veta att jag har 30 sekunder kvar.
Jag vill bli slagen och nedslagen. Jag vill ligga i en pöl av blod och vänta på att någon skall komma och fiska upp mig.
Bara någon ser. Vad som helst får hända nu.
Jag vill stå på en räls och skrika. Det skall vara regngrått och lite grönt vid mina fötter. Små modiga grässtrån som letat sig upp mellan gruset runt metallstängerna som är tågets spår. Man skall höra avlägsna plinganden och då skall jag veta att jag har 30 sekunder kvar.
Jag vill bli slagen och nedslagen. Jag vill ligga i en pöl av blod och vänta på att någon skall komma och fiska upp mig.
Bara någon ser. Vad som helst får hända nu.
[[[[[[[[[[[[[Ibland tänker jag att ingenting spelar någon roll. Att jag kan lägga mig i en vattenpöl och inte resa mig upp igen. Jag kan sluta skratta och strunta i vad folk tycker. Jag kan låta dem låsa in mig för behandling och därmed låta henne rinna ur mitt grepp som en hal ål. Ingen umgås med galningar]]]]]]]]]]]]]
romeo is bleeding
Jag behöver livet.
Egentligen. Lika mycket som jag behöver mat och vatten. Lika mycket behöver jag komma underfund med vad livet innebär.
Ibland känns livet som att sitta mittemot L i en liten lägenhet i en liten stad med en kopp varm choklad i handen. Ibland känns det som att ligga ned så himla nära henne i samma lägenhet under samma täcke i samma stad. Ibland känns livet som att sitta på bussen med regnet på andra sidan den svala rutan och med benen uppdragna under sig. Med eller utan tystnad.
Jag vet att livet för mig borde vara att ge allt en sista termin i skolan och ta sommarlov med bra betyg i varje ämne. Jag vet att livet borde vara att ta en paus från studierna endast under rasterna men sedan vara fullt koncentrerad igen. Jag vet att livet borde vara småprat med vänner och familj. Att inte sträcka sig utanför ramarna. Inte kika efter vad som finns ovan ytan.
Först trodde jag att livet var att kyssa en pojke mitt i ett mörker utomhus i kylan en sen kväll. Så fel jag hade, han var inte en del av mitt liv alls. Så vad fasen är det jag behöver?
Om livet är att vara fri med L så rinner livet mellan mina fingrar som torr och varm sand som legat på en strand och blivit sådär dammigt. Jag tröstar mig med att det är jag som rör mig framåt när hon bara står och trampar, men det gör ont när jag hela tiden återvänder till tanken att vi är ju själsfränder och vi ska alltid stå tillsammans. Även vi trampar på stället eller fortsätter att gå.
[En period då hon återgick till hundvalpskompisarna. Hon kom tillbaks efter ett par dagar, fast bara halvt. Jag överreagerar såklart. Och ifall hon stannar kvar så åker jag till London. Där finns det inga hundvalpar alls]
Egentligen. Lika mycket som jag behöver mat och vatten. Lika mycket behöver jag komma underfund med vad livet innebär.
Ibland känns livet som att sitta mittemot L i en liten lägenhet i en liten stad med en kopp varm choklad i handen. Ibland känns det som att ligga ned så himla nära henne i samma lägenhet under samma täcke i samma stad. Ibland känns livet som att sitta på bussen med regnet på andra sidan den svala rutan och med benen uppdragna under sig. Med eller utan tystnad.
Jag vet att livet för mig borde vara att ge allt en sista termin i skolan och ta sommarlov med bra betyg i varje ämne. Jag vet att livet borde vara att ta en paus från studierna endast under rasterna men sedan vara fullt koncentrerad igen. Jag vet att livet borde vara småprat med vänner och familj. Att inte sträcka sig utanför ramarna. Inte kika efter vad som finns ovan ytan.
Först trodde jag att livet var att kyssa en pojke mitt i ett mörker utomhus i kylan en sen kväll. Så fel jag hade, han var inte en del av mitt liv alls. Så vad fasen är det jag behöver?
Om livet är att vara fri med L så rinner livet mellan mina fingrar som torr och varm sand som legat på en strand och blivit sådär dammigt. Jag tröstar mig med att det är jag som rör mig framåt när hon bara står och trampar, men det gör ont när jag hela tiden återvänder till tanken att vi är ju själsfränder och vi ska alltid stå tillsammans. Även vi trampar på stället eller fortsätter att gå.
[En period då hon återgick till hundvalpskompisarna. Hon kom tillbaks efter ett par dagar, fast bara halvt. Jag överreagerar såklart. Och ifall hon stannar kvar så åker jag till London. Där finns det inga hundvalpar alls]
slemmigt öronlock
Jag visste inte vad jag skulle säga ikväll. Svarade 'jag vet inte' på nästan alla frågor och vände på huvudet när han skulle kyssa mig så att jag istället fick en puss på kinden.
NU PASSAR RESTEN IN I CAPS LOCK- ANDAN FÖR JAG KÄNNER JU SÅ STARKT FÖR ATT SKRIKA MEN DET GÅR INTE FÖR MINA FÖRÄLDRAR SITTER I RUMMET BREDVID OCH DE ÄR ARGA PÅ MIG OCH KNACKAR IBLAND PÅ MIN DÖRR
OCH L HON SÄGER ÅT MIG VAD JAG BORDE GÖRA. HON HAR ANALYSERAT MITT LIV. DET HON SÄGER ÄR BYGGT PÅ DET JAG BERÄTTAT FÖR HENNE. MEN OM JAG INTE BERÄTTAT ALLT RÄTT? VAVAVA?
OCH ALEXANDER. ÅH OM JAG SKA VARA ÄRLIG SÅ TYCKER JAG OM ATT DU ÄR RÄDD ATT FÖRLORA MIG. JAG TYCKER OM ATT KÄNNA MIG FÖRLORAD. JAG TYCKER OM NÄR DU FÖRSÖKER HÅLLA KVAR I MINA ARMAR NÄR JAG FALLER. JAG TYCKER OM ATT DU BLIR RÄDD NÄR JAG SÄGER NÅGOT KONSTIGT ELLER ANVÄNDER LÅNGA ORD SAMTIDIGT SOM JAG KOLLAR UPP I HIMLEN. MEN JAG VET INTE OM JAG TYCKER OM DIG.
''Felicia. Jag går runt och är så orolig hela tiden. Jag älskar dig så himla mycket. Tycker du om mig lite? Det känns som att du försvinner. Det är lite läskigt'' Alex
NU PASSAR RESTEN IN I CAPS LOCK- ANDAN FÖR JAG KÄNNER JU SÅ STARKT FÖR ATT SKRIKA MEN DET GÅR INTE FÖR MINA FÖRÄLDRAR SITTER I RUMMET BREDVID OCH DE ÄR ARGA PÅ MIG OCH KNACKAR IBLAND PÅ MIN DÖRR
OCH L HON SÄGER ÅT MIG VAD JAG BORDE GÖRA. HON HAR ANALYSERAT MITT LIV. DET HON SÄGER ÄR BYGGT PÅ DET JAG BERÄTTAT FÖR HENNE. MEN OM JAG INTE BERÄTTAT ALLT RÄTT? VAVAVA?
OCH ALEXANDER. ÅH OM JAG SKA VARA ÄRLIG SÅ TYCKER JAG OM ATT DU ÄR RÄDD ATT FÖRLORA MIG. JAG TYCKER OM ATT KÄNNA MIG FÖRLORAD. JAG TYCKER OM NÄR DU FÖRSÖKER HÅLLA KVAR I MINA ARMAR NÄR JAG FALLER. JAG TYCKER OM ATT DU BLIR RÄDD NÄR JAG SÄGER NÅGOT KONSTIGT ELLER ANVÄNDER LÅNGA ORD SAMTIDIGT SOM JAG KOLLAR UPP I HIMLEN. MEN JAG VET INTE OM JAG TYCKER OM DIG.
''Felicia. Jag går runt och är så orolig hela tiden. Jag älskar dig så himla mycket. Tycker du om mig lite? Det känns som att du försvinner. Det är lite läskigt'' Alex
upphetsande multiplikation
Alla min bokhyllas böcker skrattar åt mig för att jag inte kan dansa tango. Intelligens möter skönhet. Fyra rektangulära meddelanden i varsin färg sitter på min vägg. Lampan blinkar varje gång elementet tickar, jag har räknat ut det nu, det är inget mysterium längre, det är något vi båda ser nu. Femton tingest hänger från taket. Jag började räkna från solen.
En gammal mans underfundiga humor ekar i dörrkarmen. Jag är trött och nästan blind.
En gammal mans underfundiga humor ekar i dörrkarmen. Jag är trött och nästan blind.
cadáver - lik
''Felicia tjuvröker inne på skoltoaletterna under lektionstid. Vad skall vi göra med henne?''
ELIMINERA MIG
SÄND MIG TILL SOLEN
DET ÄR INTE BARNPLÅGERI; DET ÄR KLASSRESA
UTAN KLASS
BARA TUR, INGEN RETUR
LÅT HENNE BRINNA
OH DEN DÄR UNGEN
JÄVLA HIPPIE
Bild lånad ur filmen The Breakfastclub. Riktigt sevärd.
ELIMINERA MIG
SÄND MIG TILL SOLEN
DET ÄR INTE BARNPLÅGERI; DET ÄR KLASSRESA
UTAN KLASS
BARA TUR, INGEN RETUR
LÅT HENNE BRINNA
OH DEN DÄR UNGEN
JÄVLA HIPPIE
Bild lånad ur filmen The Breakfastclub. Riktigt sevärd.
och återigen: ekande koncentrationsfylld tystnad
3. Hon tände cigaretten utanför skolområdet, hukade sig över den glödande pinnen som en hungrig varg. Slöt sina ögon och andades in av den smaksatta ångan. Hon var nu medveten om hennes tår som långsamt förfrös.
2. En ung man dök upp från bakom husfasaden. Han stegade förbi med stora, svepande rörelser. Mannen fick lite rök på sig men verkade inte bry sig. Hon var nu medveten om att musiken i hennes öron hade tystnat.
1. Hon drog upp kasettbandsspelaren ur fickan och bökade med den en stund för att vända på kasetten. Frank Zappas synclavier hördes återigen i lurarna. Lugnet hade återvänt. När hon lyfte blicken fick hon syn på ett par fåglar som gled mot himlen likt bläckplumpar mot ett vitt papper. Hon var nu medveten om hennes inre som liksom kramades ihop när hon var ledsen. Hon kastade tobaksrullen på marken och mosade den mellan skosulan och den depressivgrå asfalten. Tänkte att yes, nu dör hon i förtid.
ät snor
Jag önskar att jag talade latin. Latin och Engelska skulle vara perfekt att kunna. Med ett underbart uttal för att impornera på alla.
Jag har en latinsk ordbok med bara medicinska termer. Det gör ingenting, för trots att orden är fysiska så kan man så lätt koppla det till en känsla. Man liksom fuskar, töjer på orden.
Jag har en kamera. Alfred. Jag tycker om att se världen genom honom.
Jag tycker inte om skolan. Däremot tycker jag om att klaga på skolan. Under skoltiden.
Jag inser nog egentligen att skolan är rätt viktig. Det gör att jag ogillar den ännu lite mer.
Jag röker men vet inte varför. I brist på annat, kanske. För att människor bjuder mig, kanske.
Jag har likt många andra både en mamma och en pappa. Och en syster och en hund.
Ovanstående människor (åtminstone de tre första) kommer jag antagligen att skriva mycket om.
Jag tror inte på någon gud. Är realist.
Slash ateist.
Och humanist.
Jag tycker om att läsa böckerna om Nalle Puh, Loranga, Harry Potter och Mumintrollen.
Jag tycker kanske om en kille också. Han lystrar till Alexander och vi har bara känt varandra i några månader.
Det finns människor jag undviker att nämna. Bland dem finns L. Iallafall till början, tillslut kommer hon kanske att dyka upp här i min lilla hemlighetslåda. Kanske till och med i nästa inlägg.
Nämnde jag att jag är så dyster att det är pinsamt att höra på mig själv? Otroligt. Brukar stänga in allt i mig själv. Blir som en jävla bomb i mina texter. Ni borde inte läsa. Risken för depression finns och är ett överhängande hot.
Och: mina texter är som förståndshandikappade. (Notera: har inget emot psykiska funktionshinder. Varelser som på olika vis uttrycker sig annorlunda är självklart lika mycket värda. Därför är mina texter inte förståndshandikappade. Mina texter har ganska lite värde och får mig att verka som att jag förlorat förståndet)
Hejdå.
Post Scriptum: collaterális är latin för 'på sidan av'. kanske inte världens mest passande kategorinamn men det beror på hur man ser det. hur vansinnigt man vill tänka! Deinde Scriptum.
Jag har en latinsk ordbok med bara medicinska termer. Det gör ingenting, för trots att orden är fysiska så kan man så lätt koppla det till en känsla. Man liksom fuskar, töjer på orden.
Jag har en kamera. Alfred. Jag tycker om att se världen genom honom.
Jag tycker inte om skolan. Däremot tycker jag om att klaga på skolan. Under skoltiden.
Jag inser nog egentligen att skolan är rätt viktig. Det gör att jag ogillar den ännu lite mer.
Jag röker men vet inte varför. I brist på annat, kanske. För att människor bjuder mig, kanske.
Jag har likt många andra både en mamma och en pappa. Och en syster och en hund.
Ovanstående människor (åtminstone de tre första) kommer jag antagligen att skriva mycket om.
Jag tror inte på någon gud. Är realist.
Slash ateist.
Och humanist.
Jag tycker om att läsa böckerna om Nalle Puh, Loranga, Harry Potter och Mumintrollen.
Jag tycker kanske om en kille också. Han lystrar till Alexander och vi har bara känt varandra i några månader.
Det finns människor jag undviker att nämna. Bland dem finns L. Iallafall till början, tillslut kommer hon kanske att dyka upp här i min lilla hemlighetslåda. Kanske till och med i nästa inlägg.
Nämnde jag att jag är så dyster att det är pinsamt att höra på mig själv? Otroligt. Brukar stänga in allt i mig själv. Blir som en jävla bomb i mina texter. Ni borde inte läsa. Risken för depression finns och är ett överhängande hot.
Och: mina texter är som förståndshandikappade. (Notera: har inget emot psykiska funktionshinder. Varelser som på olika vis uttrycker sig annorlunda är självklart lika mycket värda. Därför är mina texter inte förståndshandikappade. Mina texter har ganska lite värde och får mig att verka som att jag förlorat förståndet)
Hejdå.
Post Scriptum: collaterális är latin för 'på sidan av'. kanske inte världens mest passande kategorinamn men det beror på hur man ser det. hur vansinnigt man vill tänka! Deinde Scriptum.
välkommen till ångesthörnan.
Trixiga lilla jag skriver ned allt som finns i huvudet. Allt psyk. Hela min inre värld. Min inre värld fick inte plats i xtrasmall.blogg.se. Det lite djupare stoppar jag ned i denna virtuella låda. 'Hemligt'. För mig! Det blir kaos på den här bloggen. Om någon någonsin läser kommer denne tro att jag är helt hysterisk. Fast det är jag nog med, men inte på utsidan.
