Hemligt

Jag är rädd att L kanske läser det här. Jag, min idiot, avslöjade mitt huvudlösenord, det jag använder till nästan alla hemsidor jag är medlem på. Kanske går hon någon gång in på mitt blogg.se- konto och upptäcker en helt ny blogg med helt andra känslor och helt nya texter. Kanske blir hon upprörd, informerad, arg eller ledsen.

---

Det här med mat går inte så bra. Jag är hungrig hela tiden. Det är svårt att ignorera. Får skuldkänslor > små kryptoniter som livnär sig på mina tarmar. De gräver sig in i organen och äter. En kittlande, smärtande känsla uppstår.

---

Idag började skolan klockan halv 10. Jag hade fått för mig att vi började 10, därför tog jag bussen in till Ljungskile för att någon halvtimma senare ta tåget till Uddevalla.
Ibland behöver man hoppa på en buss som går åt fel håll och inte lyssna på någon annan än sig själv några timmar. Det kändes underbart.
..Tills en hundvalp som bor i Ljungskile såg mig gå av bussen. Hon underrättade L via sms om min ankomst. L ringde och bjöd upp mig till lägenheten. Jag är hemsk om jag säger nej.

Fast på sätt och vis behöver jag ju L också. Nej, inte på sätt och vis, jag behöver henne ständigt, men ibland behöver jag mig själv med.

Någon gång när L har andra planer och det är en vanlig veckodag skall jag åka massor av buss. Flera rundor om ifall jag har tid. Gärna tåg också. Jag tycker om att försvinna och kanske stanna kvar.
Den där känslan när mina föräldrar tror att jag är hos L, L tror att jag är hos mina föräldrar och sätena runt mig är alldeles tomma.

Busschaufförens blickar genom backspeglarna.
''Vart skall hon ikväll?''

Inför en bok: ''Det började med att min lillasysters trosor passade på mig. Hade jag inga rena underkläder kvar, lånade jag från henne. Snart delade vi underkläder och efter en tid även tröjor.
Min syster var 8 och jag skulle snart fylla sexton.
Jag visste inte att det var början på något.
Det kändes ju bra först att gå ned några kilon i vikt, det var inte så hemskt, ingen sa att det var farligt.
Det var när jag hade tappat 10 kilo som någon höjde ögonbrynen och det blev ett fasligt snack ett tag. Sen fick jag börja gå på möten, prata mig upp i vikt. Det fungerade inte.
Jag hade läst om Twiggy, den första pinnsmala modellen som blivit berömd på 60- talet. Hon hade gett thinspiration ett nytt ansikte och varenda flicka en ny ätstörning.
Jag ville bli som henne.''

Jag har en vän som i texter bara heter L. Hon har ett par slitna dockers hon fyndade av min mamma för en hundring, det var väl i början, när vi precis hade träffats. L säger mycket klokt men ibland vet jag inte vad hon känner. Hon har hundvalpskompisar, som vi kallar det, sådana som slänger sig på marken framför henne för att bli kliade på magen, sådana som viftar på svansen och hoppar runt när hon säger deras namn. Sådana som klättrar upp i hennes knä och somnar där. Hon vill ofta fly när det blir för mycket, tycker inte om närhet.

Min och L's årsdag är den 10 mars och det var någon gång förra året som vi tillsammans rökte vår första cigg. L har slutat nu, röker bara ibland, och jag ännu mer sällan. Hon är väldigt duktig på engelska och kan många låtar på piano. Hennes dröm är att bli rockstjärna men hon säger att hon också kan 'nöja' sig med ett yrke som psykolog. Det skulle hon passa som eftersom att hon är så bra på att laga människor.
När L blir kär så varar det otroligt länge och hennes första kyss var i en soffa med en wannabepunkare som hon hade varit kär i under något år. Jag var där med en skejtare som det tog slut med en tid efter det. Det kunde ha varit en vändpunkt i soffan för L, men någonstans där ändrade hon sig. Det är några månader sedan nu och hon är fortfarande förälskad.

L dricker kaffe och te. Hon är duktig på slöjd och lärde sig under en dag att åka longboard utan att ramla. Nästa dag kunde hon även bromsa. L har under sitt liv gått på två festivaler. Hon har en punkarmamma, en väldigt snäll pappa och en häftig bror. Hemma är hon ofta ensam och det har hon börjat tröttna på.
Om L blir berömd så vill jag vara personen som skriver hennes livs historia på wikipedia. Jag vill sätta handlingar bakom hennes namn, händelser bakom berömmelsen.
Innan L träffade mig ville hon fly till Skottland. Det hade hon fått från filmen Trainspotting, en av våra favoriter. Efter att hon träffat mig ville vi fly till London. På senare år kom vi fram till att vi nog bara flyttar in i en egen lägenhet staden där vi bor. Tillsammans, då. Till att börja med.

L skär hål på sina handleder men har lovat att ringa mig istället för att göra det. Eller ringa när hon gör det, bara låta mig prata med henne. Hon har inte ringt och jag har inte sett några sår, men hon kan ha skurit sig på låret, mellan tårna. Jag ser inte allt.

De två värsta veckorna i mitt liv handlade om L. Det är de enda veckorna i mitt liv som inte skrivits ned och sparats. Inte dokumenterats i bilder, trots att jag fotograferar så ofta, och inte fastnat i dagböcker eller på internet. Det är liksom förbjudet att skriva om, hjärtat stannar om jag tänker på det.

L har en fin kropp fast hon säger själv att hon är tjock. Och så är hon väldigt stark, starkare än mig fastän jag är tyngre. Efter skolan brukar vi köpa varsin smörgås på ett café där personalen känner igen oss. Där sitter vi länge.