Hemligt

att aldrig ha några pengar, och att allting kretsar runt det. att jag aldrig kan ta ut min flickvän till något småmysigt ställe och bjuda henne på det. att jag aldrig kan köpa kläder jag känner mig fin i. att jag inte kan hänga med mina vänner när de ska ut och ha roligt. att jag inte kan lyssna på musik. att jag inte kan resa eller gå på festivaler. att behöva säga: 'jag har inte råd' och försöka förklara att mina föräldrar inte har råd med det när mina vänner som får allt i världen inte förstår varför. att ens idoler kommer till ens hemstad men inte kunna gå.
att göra något roligt på fritiden ger frihet, frihet ger ork och styrka till att ta itu med det man måste ta itu med. men det är som att jag inte orkar någonting alls längre. särskilt orkar jag inte när de sedan säger:

 

men varför skaffar du inte ett jobb då

 

vad

fan

tror

du

att

jag

gör

?

 

MEDAN DU SITTER DÄR PÅ DIN LYCKOSAMME BAKDEL SÅ STÅR JAG HÄR I MINA SLITNA CONVERSE OCH PENDLAR ÄNGSLAT MELLAN ARBETSGIVARE OCH ARBETSRÅDGIVARE OCH FUSKANDE BANKMÄN OCH MISSFÖRSTÅND OCH OFÖRSTÅND OCH JAG TAPPAR MITT FÖRSTÅND FÖR VET DU VAD

DET ÄR INTE BARA ATT SKAFFA NÅGOT I SVERIGE NÄ SÄRSKILT INTE UNDER 2013 HAR DU SETT ARBETSLÖSHETEN ELLER LÄS NYHETERNA DITT LILLA INSKRÄNKTA AS SOM INTE ENS VET VAD CV ÄR OCH SOM FÅR ALLT SERVERAT FÖR DIG SOM OM DET VORE FRUKOST HOS KUNGEN; HUR I HELA HELVETE KAN DU STÅ OCH SÄGA SÅ MOT MITT ANSIKTE NÄR DU INTE VET HUR JAG FÖRSÖKER, NÄR DU ALDRIG KOMMER VETA, OCH ALLT FÖR ATT DU FÖDDES I RÄTT FAMILJ, ALLT FÖR ATT DINA FÖRÄLDRAR HAR KONTAKTER SOM GER DIG JOBB, ALLT FÖR ATT JAG MÅSTE SPRINGA ÅTTA MIL MEDAN DU FÅR SKJUTS MED BIL

 

och att tycka att jag är ful, tjock, fel, och att vara kär men inte kär och att tvivla på min personlighet, tvivla på min sexualitet, tvivla på mig själv

 

att jag aldrig kan stå på mig eller skaffa en ryggrad eller vinna tillbaka en kär gammal vän

som jag älskar som något mer

 

att inte kunna bestämma mig för vilket gymnasium jag ska välja,

att vilja bli så mycket utan att se vad jag är (VAD ÄR JAG?)

önskan efter så himla mycket

jag vill veta vilken slags person jag är, bara en liten ledtråd snälla jag behöver en mall, en skiss, något att arbeta med

att inse att jag är tillbaka där jag började

att återknyta och sedan tappa det igen med sina föräldrar

att hata så mycket och älska så obalanserat

att vara rädd, att glömma bort hur jag pratar, att hata sin kropp sig själv sin själ

 

att inte ens kunna SPY UPP SIN EGEN MAT. att börja gråta och borsta tänderna och gå och lägga sig i stället och sedan ha mage till

att nästa dag

äta igen

 

men ändå värst av allt:

att ha tappat inspirationen till att skriva något värdefullt, något som kan ta andan ur alla inblandade

det saknar jag mest, det är det starkaste jag har men nu vet jag ingenting längre