BOSSE
Jag fortsatte idag resan in i psykklinikens värld och besökte ett rum på sjukhuset där en man som jag hört hette Bosse arbetade. Alla jag pratat med innan hade refererat till honom när de talade om min fortsatta väg i deras omvårdnad och jag undrade vem han egentligen var, den där Bosse med sekreterar- Ing-Marie.
Det första jag såg var hans hand som reflekterades i en spegel och sedan- resten av honom. Han var en ytterst brunbränd historia och han var mycket pang- på och rak som en höger. Med ett fast handslag skakade han min underarm och axel ur led och fortskred till sitt skrivbord och frågade i kommande 52 minuter ut mig om: ''Är du ledsen?'' ''Varför är du ledsen, är det typ dina föräldrar?'' ''Men du spyr väl inte, va? Gör du det?''. Han halvavbröt mig och klämde på min mage och på hans namnbricka stod det att han egentligen hette Bo och jag bestämde mig för att aldrig igen säga Bosse som om han var min arbetskollega eller vän.
Det första jag såg var hans hand som reflekterades i en spegel och sedan- resten av honom. Han var en ytterst brunbränd historia och han var mycket pang- på och rak som en höger. Med ett fast handslag skakade han min underarm och axel ur led och fortskred till sitt skrivbord och frågade i kommande 52 minuter ut mig om: ''Är du ledsen?'' ''Varför är du ledsen, är det typ dina föräldrar?'' ''Men du spyr väl inte, va? Gör du det?''. Han halvavbröt mig och klämde på min mage och på hans namnbricka stod det att han egentligen hette Bo och jag bestämde mig för att aldrig igen säga Bosse som om han var min arbetskollega eller vän.
Kommentarer
Trackback
