Hemligt

Du har en ätstörning, deklarerade hon med vibrerande kuratorröst. Jag tillhörde en låtsasstämning, allt var taget ur sitt sammanhang. Ja, gårdagen var en märklig dag. Alla pratade över mitt huvud. Först var jag på sjukhuset och de stal blod från mig och när jag kom till kuratorn hade hon redan pratat med blodtjyven. Alla sa att jag var perfekt just nu men ändå ska de hjälpa mig för mina tankar och avsikter är helt sjuka. Att om de inte rycker in så kunde det vara försent.
Jag fick känslan av att jag kunde ha stoppat dem om jag lät lite friskare och kanske ljög lite, men någonting inifrån mig gjorde att jag sa sanningen ändå och jag såg på dem medan de blev mer och mer bekymrade.