Hemligt

L frågade ''vilka är vi'' och jag tror att jag verkligen behövde en djup fråga, en djup konversation med någon jag en gång stått så nära, och som jag saknat medan hon varit borta. I torsdags hörde hon mig spy och vi pratade och jag grät och hon fyllde år (kände mig så dum som förstörde hennes dag) så vi drack kaffe (jag har lärt mig att dricka kaffe! bevis på hur tiden för vardagen till nya banor) på ett favoritcafé och jag har en ny frisyr som jag inte riktigt vant mig vid och jag känner mig s.å. ful att jag gråter. Läser. Stannar hemma. Bantar. Slåss. Ansiktsvårdar och klär upp. Jag hoppas att det går över alltsom mina badhusnätter ökar. Idag simmade jag i en timma och armar och ben  känns så ont nu, men det är en bra smärta, och jag åt yoghurt med crunchies när jag kom hem (åååh varför!!! men jag var så tom i huvudet och snurrig. min kropp orkar inte spy). Somnade nästan i bastun, det var så varmt och jag är alltid så frusen. Och min lärare säger att jag kan nå upp till ett A i Svenskan (va, är jag inte där än, jag brukar ju det, tänkte jag trött och mitt huvud surrade, och hon kollade på mig och sa: ''Åtminstone tror jag det. Har jag fel?'' och jag skakade på huvudet och sa att du har inte alls fel, titta det är ju jag Felicia, Felicia vill-ej-längre!).

Jag har ett eget litet körsbär i form av en vän, Sebastian, och det är så fint att talas med honom för vi förstår och tröstar och tänker. Att tänka på annat är så skönt just nu.