Hemligt

När jag kom innanför dörren var det som att luftkomprimeringen därinne pressade ut all min energi som man pressar ut tandkräm ur tandkrämstuben eller kaviar på en ostmacka. Mest för att ha någonting att göra så satte jag mig ned vid bordet hos min pappa som jag inte har en sån god relation till. Han frågade hur jag mådde och jag sa att jag inte mådde bra. Sedan satt vi i tystnad tills jag gick för att hämta mitt filmutkast, min novell och min wiener nougats- ask som blivit kvar sedan jag fyllde år för några veckor sedan. Jag ville visa honom något jag hade gjort för att bjuda in honom till konversation. Han frågade hur lång filmen var innan jag satte på den och två gånger sökte hans blickar sig till sin egen datorskärm. När filmen var slut så frågade han vad budskapet var och jag förklarade. Sedan vände han sig till sin dator och vi satt tysta på det viset tills jag frågade om han inte hade någonting att säga om filmen. Han sa att han inte riktigt förstod budskapet. Sedan satt vi tysta en stund till, tills han frågade ifall han fick ta med sig en wienernougatsbit till sin flickvän som satt inne i det andra rummet. Jag sa att det fick han, och så gick han in dit och stannade där. Nu sitter jag och äter wienernougat i hets och ska snart upp och spy upp allting innan jag smygtränar lite på mitt rum. Jag känner mig ensam. Idag blev jag praktiskt taget tvingad till sjukhuset för att väga mig och pappa vet allt det här och ibland tror jag inte att han förstår att jag har en ätstörning. Ibland förstår inte jag heller. De på ätstörningskliniken säger att det är så och att det dem säger är sant. Tidigare idag satt min mamma vid köksbordet och grät för att hon inte visste hur hon kunde hjälpa mig och jag kände en sån skuld, för jag är ju inte underviktig, inte ens mager, jag till och med går upp i vikt, några nogräknade gram åt gången, lurendrejaren som jag är, och ändå är alla så oroliga, samtidigt inte oroliga nog, och jag förstår inte om de är arga eller vad jag gör för fel för mest av allt så vill jag gå ned i vikt, skriva mina noveller och vara lycklig men jag kan liksom inte skilja på bra och dåligt längre.