Hemligt

Hon funderade på ifall hon skulle cykla iväg någonstans eller bara gå och lägga sig. På nattduksbordet låg en dikt hon en gång skrivit, under en av hennes ensamma dagar. Det satt en klump i hennes mage och tårar i ögonvrårna. Hon var rastlös, rastlös, rastlös och allt var så oproportionerligt tragiskt. Till oproportion förlorat. Han kom in i rummet och sög ut all värme. Hon orkade inte ens spy tillbaka det hon ätit. Magen var hård som en bränd bulle och situationen sig lik. Hon brukade tänka på sin kropp som en maskin, ett system - fascineras av blodådrorna och tankarna som for runt därinne, transportleder och celluliter som små fartränder. Nu ville hon inte alls tänka på sin kropp. Hon ville bara stänga av. Stängde bara av, och där låg den gamla dikten och log. Gammal musik ekade och på fredag var det fest. Yes, vi går vidare, snart blir det julafton. Och yes, ungdomar är larviga för de bjuder på tacos och torkar av skorna innan de kliver ut (genom farstun, över åkern), vill inte sprida någon form av trevnad. Luft är gratis men upplevelsen skall kosta oss.