Hemligt

Hårtoppar frasiga av elektricitet och energi som dunkar ut i golvet, genom sladdarna, genom mina fötter, bort till bakre änden av rummet och sen vidare ner på kungsgatan. Musiktoner - raspiga röster, som ritar sicksackmönster i mitt huvud. Senare ritar jag det mönstret i bordskanten. Många ögon som slukar mig. Jag låg i en säng med rött överkast och L låg liksom med huvudet på mitt bröst som om hon lyssnade om mitt hjärta fortfarande dunkade. Sen så pratade hon tyst, men så otroligt klart mellan mina hulkningar och jag menade vad jag sa med att hon är den enda som kunnat tygla den där paniken, för hon är den enda jag visat den för. På det viset. Hulkningar så att det gör ont i bröstet. Jag kommer dö. Scenariorna ser olika ut. Vaknade klockan tre inatt, släppte ut min katt, drack ett glas vatten, det gjorde ont i bröstet och det var ångest. Tänkte nu kastar jag mig från balkongen (ganska kort fall) eller går och lägger mig. I skolan fick jag ett fint brev av kära älskade Fikus och jag grät en skvätt mellan mina filmredovisningar. Att jag har så fina vänner som tror på mig när jag inte gör det och jag är så otroligt tacksam. När jag dricker te med mina vänner så att jag mår bättre kan jag dricka te igen när jag är själv och få dem där kramarna från insidan. Senare. En hand på mitt bröst ganska oväntat och jag fick obehagliga bilder och minnen och kände mig lite rädd resten av dagen. Olustigt. Några dagar tidigare. På en buss, och jag hoppades på att bli kysst. Sedan träffade jag mitt ex och mitt andra ex och det var lagom stelt, åt falafel med vitlök och spillde över mina lår och skrattade till en extra glad poetry slam vi lyssnade på. Stod i en dusch nyss och planerade inför imorgon och bestämde att just nu: så känns inte allt lika jävligt, och den känslan ska jag klamra mig fast vid.