Hemligt

Jag minns när hela min familj bodde tillsammans och inte som de enstaka blommorna som växer utspridda längs vägen, jag minns hur jag brukade sitta i mitt rum medan de tittade på tv. Jag brukade förakta hur de tittade på tv, skenbara bingolottofamiljen som låtsades att allt var så väl - hur kunde de dela soffa när de annars var så osams, var inte allt en lögn- samtidigt kunde jag inte sova utan ljudet, det var som att allting ändå hade ordnat sig. De satt därinne, om kvällarna försonade för fredade dokumentärer. Familjens ojämna tankespröt fast i samma rum. Min tröttsamma jävla familj, men samlade. Jag hade kunnat gå in till dem, sätta mig mellan soffkanten och kudden (det skulle alltid finnas plats), men jag satt i mitt rum och lyssnade och skrev dikter om bingolottofamiljer och försumbar lycka.

 1 dec 2014