Hemligt

slutar den aldrig att slita upp de gamla såren

och tandköttet blöder, det svider i munnen hela morgonen. (jag undrar hur mycket blod av de 4,5 liter i min kropp som finns kvar efter allt blod som hela veckan krupit ut ur munnen, sköljts ned i avloppet)

 

Jag skippar lektioner som återkommer, händelser och skeenden är 3D-versionen av de gråa blocken i schemat och dem måste jag passera (igenom, trots att de är solida -jag måste tugga hål på dem i realtid men alla andra skepp runtomkring åker iväg)

 

Jag sitter på toaletten och min mage hänger ut över hela golvet

allas ögon ser mig och jag vet nog att de HATAR MIG

men så minns jag att det nog är projektion

att det är jag som hatar mig (jag ska inte blanda in dem)

 

Jag tror visst att jag hamnade bland droger och att jag

sneddar i solida landskap och total förvirring

Jag önskar att jag hade en kontaktperson,

en lärare,

ett överjag(?) som kunde bre ut någon ordning !!!

 

till lunch brer jag smör på ett sconesbröd jag bakade dagen innan (folk säger att de inte är goda dagen efter men allt smakar kartong nu för tiden så det spelar ingen roll för mig)

 

JAG SKRIVER I VERSALER FÖR EGENTLIGEN VILL JAG SKRIKA:

JAG ÖNSKAR ATT MIN TYSTNAD BETYDDE ATT JAG HÖLL PÅ ATT TÄNKA UT NÅGOT STORSKALIGT

MEN JAG FÖRSÖKER BARA ATT HÅLLA HUVUDET OVANFÖR YTAN

JAG FÖRSÖKER ATT LISTA UT DET ALLRA MEST GRUNDLÄGGANDE

JAG FÖRSÖKER ATT BLOMSTRA I MIN JÄVLA FÖRVIRRING

 

(undernärd)

 

under tröjan är skinnet som fjäll (kallt och knottrigt)

dränk mig i ljummet vatten

jag smög ut från lektionen idag för att inte gå under när alla kollar på

för att plötsligt blev allt svart och omöjligt

igår när jag bröt ihop under matematikplugget så ville jag egentligen gråta mer

så en kan nog se på mig som halvklar

det är nog där skon klämmer