Hemligt

så har jag träffat en tjej som citerar dikter på tu man hand, även med tonläget och samma dramatiska pauser som poeten använder när den läser sina dikter i ljudböckerna hon laddat ned

och vi har träffats bara två gånger, haft sex och hon vet att min syster gått bort men blev inte rädd för mig och mina jävla känslor. Vi känner inte heller varandra så bra än (så det finns massor med tid att ångra sig).

 

Om jag ska vara subjektiv, så håller jag kanske på att bli förälskad i en jävla dåre

fast jag är så rädd att falla

Min vän sa: jag ska satsa allt nu, på en himla kille

och jag sa: det är nog det modigaste du kan göra

 

Hon är noga med att jag säger alla orden först, så jag trevar mig fram

det var mörkt men vi hittade alla ställen på varandras kroppar

så självklart när hon fick orgasm, så självklart att kyssas så mycket

hennes läppar var kalla mot mina heta och det var skönt, som om vi kompletterade varandra

som om vi var en del av balansen i världen (ta och ge, ont och gott, fult och fint)

och imorgon ska vi ses igen

och nej, jag har inte kunnat sluta tänka på henne

och ja, jag har letat och letat i hela min lägenhet bara sådär i förbifarten när jag gjort andra saker; lyft på en bok, kollat under sängen och under täcket, om hon kanske av en slump lämnat en lapp eller en lukt eller ett kvarglömt föremål, inte hittat något än men skrymslena är många, nätterna långa och snart ses vi igen

orden om henne blir fula på min blogg, fula på svart och vitt, så mycket därbakom och runtomkring dem som borde få blomma ut och kanske går allt snett och jag bevattnar orden och blommorna med mina tårar, men kanske går det superbra och hon gillar mig och snart är det sommar och hon flyttar till stockholm, jag orkar inte tänka på hur det ska vara och hur det kommer att bli. Finns tillräckligt mycket ångest ändå. Nu är nätterna fyllda med knulla och ölen är god och våren är min.