fläder

När min syster dog kom jag på en massa olika anledningar att gråta. Sen blev jag förälskad flera gånger i rad och ofta i samma person, en stund här och där i några ögonblick eller kyssar. Jag hade svårt att skilja på vad man kan berätta för människor och vad man kan skriva i en dikt. Vissa orkar helt enkelt inte lyssna på hela det där ”när jag gick genom götatunnlarna och den unkna luften kylde ned mitt feberansikte, och jag kände mig sådär tom och tankfull”. Ofta skriver jag bara för att få berätta dem där sakerna. Stunderna man bara inte kan låta vara, stunderna man vägrar släppa till glömska. Historierna ingen orkar lyssna på om de inte går på vers.
Ofta tror jag att författare, eller ordfantaster, mest vill kartlägga sanningar, och i sanningssökandet går de enbart på magkänsla. Därför är böcker små planeter med fokus på de mest besynnerliga detaljerna - och således är böcker de mest besynnerliga av platser.
 
(Allt det här, och en hel del andra saker, vill jag berätta för min syster. Men allt har sin tid, och när hon fortfarande levde - ja, då hade jag inget att säga)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0