Hemligt

Jag mindes hur mycket jag drömt om igelkottar det senaste. Slog upp i ett drömlexikon. Förstod ingenting. Idag grät jag när jag kom hem. Jag satt vid ryggsäcken och plötsligt kändes allt så hopplöst. Sjuksköterskan jag pratade med i telefon om min migrän idag pratade så snällt med mig. Kanske borde jag ringa henne och fråga om alla mina gråtattacker. Jag saknar förklaringar till allt vad den mänskliga kroppen kan hitta på i sin absurdism.

 

När den tunga mannen som bor här och är tillsammans med min mamma duschar så låter det som slagregn. Allt han gör blir storskaligt. Han öser på krydda när han lagar mat, stånkar högt när han går, höjer volymen på tv-apparaten, är på något sätt alltid fullständigt där eller fullständigt frånvarande.