Hemligt

dessa kvällar tänker jag på vad jag hade velat säga

saker som: det här är det största och sista beslutet du kommer att fatta
och även det dummaste
för du kommer att ångra dig så mycket efteråt när du ser vilken skada det gjort
hur enkelt allt kunde lösa sig EGENTLIGEN

 

vet du vad jag tänker när jag själv vill dö
Jag tänker: vad som helst
Vad som helst nu, utom det

 

Rym hemifrån, hjärtat

skolka samvetet bort
Spring som vinden
lifta till Tyskland
vänta och se
Hjärtat, det blir bättre
Du är så duktig
Du har så långt kvar och jag älskar dig

jag älskar dig i Tyskland, Frankrike och här

 

; Sådana kvällar måste jag påminna mig om att hon var ingen dröm;

trots att jag tror det ibland, för hon var too good to be true för att sedan försvinna. (Hon var too good to be true och sen rycktes hon bort från mig, med vaga föraningar, verkligheten ryckandes i mina lemmar - och jag vaknade).

 

Och det är bättre nu - jag tänker tillbaka ibland, på den jag var natten hon dog - var så liten och så chockad, jag vill aldrig tillbaka dit - jag minns ingenting de där veckorna, men nu kan jag iallafall gråta normalt och jag kan äta igen (men sånt stoppar jag så gott det går) - men. Ibland är den tillbaka som tidvatten.