lök

Åtta timmar och elva minuter. Min mage sväller upp över byxkanten och jag sitter deformerad vid köksbordet. Jag vågar inte titta ned för om jag gör det så känns det som att mina byxor surt kommer att glo tillbaka och konstatera: vi sprängs snart.
Imorse var jag en helt annan person. Jag vägde mig och inget hade hänt, så jag ville dunka huvudet i golvet men katterna var överallt runt fötterna på mig och jag var redan sen till skolan. Behövde tvinga mig på en positivitet för det var så många ställen jag behövde vara på och så mycket jag skulle få gjort så dagen försvann fort, som en bäck, medan jag gick runt med det där glaserade dockansiktet - den sortens som blundar med båda ögonen när den tippas bakåt och går runt med ett leende som aldrig når ögonen.
 
''Jag behöver goda nyheter'' sa jag till L, och tittade bort. Tvångs-positiviteten är tung och gör en ologisk men jag skämdes över att så mycket handlat om mig det senaste. Vill barmhärtighetsmörda alla mina relationer, försvinna med ett förlåt och en ödmjuk bugning. Någon vet nog hur det känns att vara så himla liten. (Det är skillnad på att vara ödmjuk och att sakna självrespekt. Det är skillnad på att vara intellektuell och intelligent - det var inget, jag försöker bara fundera ut vem jag är)
Frågar mig, andra och min kalori-app hur många kalorier havregrynsgröt innehåller. (Havregryn - typ 3 kcal per dl, och vatten= 0 kcal, men det låter ju för bra för att vara sant). Alla säger olika. Jag måste hitta en ny diet. Ingen har havrekoll.
 
Jag drunknar istället i hemtentor, äter skorpor och dricker kaffe. Trivs med att vara lite ''light'', stressad och kultiverad på samma gång. Det är en snygg livsstil och du slipper liksom känna något.

Sättet jag styckeindelar har tydligen alltid varit fel.
Antingen ska det vara på detta vis. xxxxxx  xxxxxxxxxxx. xx xxxxxxxxxx  xxxxxxxxxxx xx xxxxxxxxxx  xxxxxxxxxxx xx xxxxxxxxxx.  xxxxxxxxxxx xx xxxxxxxxxx  xxxxxxxxxxx xx xxxxxxxxxx  xxxxxxxxxxx xx xxxx
Utan blankrader. Xxxxxx  xxxxxxxxxxx xx xxxxxxxxxx  xxxxxxxxxxx xx xxxxxxxxxx  xxxxxxxxxxx xx xxxx
Tätt inpå varandra. xxxxxx  xxxxxxxxxxx xx xxxxxxxxxx  xxxxxxxxxxx xx xxxxxxxxxx  xxxxxxxxxxx xx xxxxxxxxxx  xxxxxxxxxxx xx xxxxxxxxxx  xxxxxxxxxxx xx xxxx
 
Eller i enskilda stycken xxxxxx xxxxxx  xxxxxxxxxxx xx xxxx xxxxxx xxxxxx  xxxxxxxxxxx xx xxxx xxxxxx  xxxxxxxxxxx xx xxxxxxxxxx  xxxxxxxxxxx xx xxxxxxxxxx  xxxxxxxxxxx xx xxxxxxxxxx  xxxxxxxxxxx xx xxxxxxxxxx  xxxxxxxxxxx xx xxxx
 
with no strings attached xxxxxx  xxxxxxxxxxx xx xxxx xxxxxx  xxxx xxxxxxx xx xxxx xxxxxx  xxxxxxxxxxx xx xxxx xxxxxx  xxxxxxxxxxx xx xxxxxx xxxx  xxxxx xxxxxx xx xxxxxxx xxx  xxxxxx xxxxx xx xxxxxxxxxx  xxxxxxxxxxx xx xxxx

men själv tycker jag att en
variation är
 
snyggast. Så jag ska hålla mig till det och få anmärkningar på varenda tenta.
 
Förlåt, är så osammanhängande. Det är den där stressen. Jag borde bara sova, men jag kan inte sova, för jag har sovit på för många soffor och min axel gör ont sen en vecka tillbaka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0