Maurion! Give me your sword! I believe we found that bastard!
Jag brukade rita av främlingar på bussen. När jag gjorde det, tog jag som avslut bort en liten klick läppstift från mina läppar och duttade fram små rodnande kinder på pappret. Sedan applicerade jag ett nytt lager läppstift.
Jag brukade vänta på den sista bussen och hoppas att den aldrig skulle ta mig hem, drömma mer än vad jag fick saker gjorda och dricka mer te än vad jag åt mat. Jag brukade oroa mig, bli nervös, få ångestattacker, och göra listor för att råda bot på allting och återupprätta någon slags världsordning. I still do.
Jag vet inte vart jag tappade mig själv, eller vart allt gick snett, men jag tror att jag kanske hittar tillbaka dit igen. Vad det än är jag letar efter.
Kommentarer
Trackback
