melankoli från ungdomen 2016
"Ikväll ska vi dö", sa någon innan de hällde upp mer dricka och skålade med han som skötte musiken. Flera tänder, tandrader, som skrattade. Ben intrasslade i varandra. Fyra holkar på en kväll. Människorna som dansade; vissa har jag känt flera år, dera stilar har aldrig förändrats - deras dans var min väg hem. Blev tyst där jag låg i soffan, förenad med några andra som rökt, förenad med mig själv och platserna jag varit på. Skrattade i en väns öra i timmar. Tittade på diskolampans ljus och spottade ur mig allt som dök upp tills käkarna blev trötta och jag blev vardagsrumsvin någon timme.
Två timmar innan folk börjar hångla, fem timmar innan någon har sex på soffan. Men då har resten klivit in i hjärndöden och den lilla andelen som ser och kanske äcklas är snart påväg hem. Ungdomsdystopi, eskapism, melankoli, livslösning. Alla pussar varandra på munnen vid tolvslaget. Spelar ingen roll vilken sexualitet du har, det är så man gör. Vettigt. Vi bryr oss om varandra. Önskar lycka till. Känner oss lite mindre ensamma.
Vi röker i tvättstugan. Vän som alltid pratar politik på fyllan gör det nu med och jag orkar inte lyssna utan väntar på att någon ska rulla klart. Är lite rastlös. Vill känna något eller gå hem. Vet att det är en tröstlös plats utan något rus. Vet att det är många som är där, men det är lätt att bli bystander. Bara att dricka lite mindre, komma ur gunget. Bli sentimental när man ser på stjärnorna. Gå hem, gå ned på stan. Natten var vaken, men dåsig, staden var en dubbelsäng.
Minns att jag stannade till mitt i allt tills jag befann mig i festens kölvatten där jag mötte ensamma människors blickar. De som gått ned på torget alldeles själva på nyår och nu greppade efter ögonkast som om de var metkrokar. Gav någon ett generöst leende innan jag sjönk till botten, till absolut stillhet, till djup begrundan.
Kommentarer
Trackback
