Hemligt

som krossad is

jag lägger bort alla tankar och försöker hålla fast mig själv på den här planeten

ett par vinröda kängor och en plötslig gitarr

en låt alla kan texten till

ljuder vänligt

och jag undrar

om alla är lika trasiga som jag är just nu

om deras tidsuppfattning ramlar efter

som min gör

 

På en balkong jag bott på senaste halvåret

fryser mina stulna blommor till is

jag hoppas att hjärtslagen bara tar en paus

att allt ordnar sig

 

Du viskar: allt ordnar sig

stryker undan mitt hår och kysser mig på kinden

jag märker att mina tårar lagt sig på tröjärmen

gjort det ljusgråa nästan svart

att allt mitt "suck it up" och veckor av bistra, samlade miner och ihopknipna läppar

rinner rätt ur mig

och jag säger till dig

till mig

till armén som bombar utanför den låsta dörren och har gjort det de senaste åren av mina sextio minuter:

jag är så rädd, så rädd:

kan någon rädda mig?

 

En barnvisa som blev min tillflyktsort

är virad runt huvudet som en krans

jag stiger ut ur himlen, ramlar på piedestaler och försöker ta mig tillbaka till vem jag var

när jag kom

för jag är borttappad ikväll.

 

På en balkong dagen efter

bland nedfrusna stulna blommor

från nedfrusna stulna dagar

bland tillfällen jag varit för full för att hitta hem

eller för förkrossad för att låta bli en souvernir:

en liten stöld för att göra något fult till något vackert,

sitter jag under en blå filt och röker dagens första cigarett

trots att det är kväll nu och jag snart ska sova

allting snurrar fortfarande, men jag har viskningar i mitt öra

jag har vänner på mina gator