skrotverkstad
Jag pillar ihop mig själv med ansiktsmålning-personlighet-fina kläder-drugs, smeker någon i ett badrum med blå klinkers. Springer från festen för att inte missa bussen, kliver av i mitt ljuva gbg med bara min melankoli vid min sida, mitt dystra jävla sällskap, min syster. Ingenting kan vara bra utan att samtidigt vara sorgligt. Livet är i cirkelformationer. När jag kommer hem vill jag inget hellre än att röka resten av min tobak och tänka mig bort. Jag vill åka någonstans med nattsvart tåg.
Min vän kallar det destruktivt och tycker inte att det är lämpligt att ta promenader mitt i natten. ''Spontanitet är inte alltid bra'', säger hon. ''Snart blir tiden magisk och går dubbelt så fort, och då är det bra att vara hemma''. Jag visste att hon pratade om natten och att hon egentligen hade rätt, men jag tänkte verkligen inte sitta och bara vänta på att tiden skulle bli magisk. Ibland känns det som att man håller på att dö, för någonting därinne sliter. Kroppen hålls kompakt och människoformad av regler och magnetism och när jag bryter lagar sviktar hela naturen.
Och i skolan snurrar folk runt sin egel axel och jag är jorden -> gammal, skadad och bitter.
Hon är som ett tåg i lägenheten - kör i rasande hastighet över våra tår, gråter när hon ger min syster sina piller, lagar frukost, går tillbaka till sängen. Klockan är fem på morgonen och jag befinner mig visst på fel perrong. Ute i luften minns jag att jag har glömt att duscha. Sedan röker jag min sista bra cigarett (resten är hemmarullade och jag är så dåligt på att få det rakt). Jag trivs på Centralstationen om morgonen, det känns som att vi är på en flygplats på väg mot roligare karriärer. Varje morgon är en energikick från potentiella verkligheter. Dessutom får jag sitta så nära min hunger när jag stirrar ut genom tågfönstret, tämjer kroppen till ett sömnlöst levande. Jag vill inte prata högt om min ätstörning, vill inte att deras ögon ska trilla ur när jag äter eller ta sig friheten att berömma mig. Jag vill inte dela med mig alls, faktiskt.
Kommentarer
Trackback
