Hemligt

Knark är bilresor på långa färder och alla mina tomma dagar finns för begrundan över dessa, över allt som varit. Hennes kött var en käftsmäll större än orden varit; även mina; även de mest av knarket framexperimenterade. Min gamla otålighet kombinerad med rädsla försvann för länge sedan men någonting finns kvar i mitt vildhästhår. Jag tvättar det och hyllar det; gamla sorger, slitna hårtestar. När klippte jag mig senast? Dagen innan jag for. En vän med spralliga ben under en kort kjol trimmade luggen på mig efter en flaska röddunk. Hon ville bli Shakira när hon blev stor, sa hon, men hennes hår var för blont, hennes spanska dålig. Jag upptäckte en ny horisont i ett nytt språk men fumlade fortfarande med flygandet. Ville kasta mig från nya höjder men där fanns en bro; en knagglig hängbro, jag kunde kliva över som en gäst men aldrig falla fritt. Även engelskan hade förhinder. I am struggling. Vill att världen ska vara i samspel med mig. Vill bära världen som en klänning i silke, det närmsta jag kommit till att tämja vatten, men även jag är på besök. Lätt att glömma hur ung man är i den här världen men svårt att förstå hur många år som finns kvar tills allt är i ens händer. Jag undrar hur det känns, om det är möjligt att någonsin greppa hela världen, som man greppar de små sakerna; en kaffekopp, att cykla, terms and conditions. Tror vi alla försöker fly från ansvaret som kommer med riskerna men vi kallar det spontanitet. Vi balanserar på kanten till apati för att rädda oss själva från sorgen som kommer från att falla. Förlåter oss för det.