Hemligt

G lyfte upp mig mot himlen. Om världen är en låda så har den många håll och kanter, och igår log de alla mot mig. Livet om nätterna är verkligen att föredra, på så många sätt.

Inomhus var syret översatt till glittermaskar, som ringlade runt i luften till hög musik från ett karaokepodium. Vi skreksjöng Carola i en evighet och jag tror att varenda en i rummet applåderade. Jag krockade med lådkant efter lådkant, de sträckte ut sina händer och gav mig cigaretter och kramar. V, som är den enda flatan i min psykologigrupp, gav mig eldiga blickar som fick det att kännas som att jag balanserade på ett räcke - jag tycker verkligen om den känslan. Jag tyckte om hennes kyssar också. Hon sa att jag var ''skinny'' och så var hon orolig över att vara ''den pinsamma fulla'' när hon berättade om sin mamma, men jag sa att jag självklart inte skulle tänka så om henne. Och det var sant.

 

Igår vägde jag ingenting, men nu väger jag flera ton. Klockan är snart ett och jag har fått i mig lättfil med havregryn och äppelkaka. Tiden rusar obönhörligen fram och mina tår har återigen blivit till isbitar och ramlat av.

Att vara berusad är att vara grundlurad på lycka. Somliga är tacksamma för lånet, andra arga för bedrägeriet.

Jag imiterar den sanna romantikern som jag är (jag imiterar mig själv) och skriver texter om lånad glädje. Jag planerar att ta en fika tillsammans med V fastän allt vi hade dagen innan egentligen är förkastat, fastän det hörde till att leva för stunden. Jag förkastar förresten människor. De intresserar mig bara om nätterna.

Jag dricker te. Det är brunt som sjövatten. Hade jag kunnat så hade jag suttit så här resten av dagen.