Hemligt

Vi satt på spårvagnen och jag hade tänkt säga: ''Jag har saknat dig. Köpte den här till dig'' och sedan ge henne presenten som jag köpte när jag var i Malmö, och sedan kommit in på hur konstigt allt kändes och att jag hade saknat henne länge, ända sedan allt började kännas konstigt. Att trots att vi umgåtts så har jag saknat och saknat och jag tror det är vad som är att inte älska någon längre, för hon hade förändrats och jag hade nog inte hängt med utan förändrats åt ett annat håll. Innan jag fick ur mig allt detta sa hon: ''I think we need to break up'' och först tänkte jag: wow, vi är synkroniserade, och sen kunde jag inte alls tänka utan lyssnade bara. Hon sa att hennes hjärta dunkade för att det var jobbigt. Jag försökte ge henne presenten. Hon ville inte ha den. Jag lade den på sätet framför oss och sa att den kanske kunde göra någon glad. Hon kysste mig på munnen när hon gick. Vad som är jobbigast är nog att jag måste vänja mig vid allt det nya. Lättast hade varit om jag bara kunde eliminera alla minnen eller klä av mig de senaste två åren som man tar av sig ett par smutsiga kläder. Men det är en lång tid och jag vill inte glömma. Men det kommer vara svårt att minnas. Jag har så mycket som är kopplat till henne här hemma. Jag började gråta när jag såg bakgrundsbilden på mobilen och mindes alla bilder, trosor och presenter till mig- saker som en gång varit hennes, eller fortfarande var. Värst är bilderna från Franrike, som vi printade ut via ett fotoföretag och satte in i ett album. Det borde vara åldersgräns på att printa ut bilder på det viset. ''Kan ej göras förrän du kan hantera ditt eget hjärta!''.

Den största anledningen till att jag grät var nog för att hon - eller vi - gjorde slut under en sån ensam period. Även om det var fel hade jag litat på att hon skulle finnas där med sina kyssar (hon har de bästa läpparna jag någonsin stött på och hon kysste alltid tillbaka), telefonsamtal, smeknamn. Jag hade behövt det nu. Det var meningen att jag skulle bestämma. Men i kärlek finns inga regler. Och trots att hon sa att jag skulle lita på henne, så bedrog hon mig (och jag henne, fast inte lika mycket). Ändå är det inte jämnt mellan oss, som hon sa, för hon sa alltid att jag kunde göra vad jag ville med andra (och jag ville inte, men jag gjorde det), och jag sa att jag ville ha ett monogamt förhållande (att jag bara ville ha henne) (och det ville jag i början. tills allt började kännas konstigt). Sedan låg jag med någon jag inte ville ha. Jag behövde få bekräftelse av folk som ville ha mig, för att jag vill inte själv ha mig, och någonting måste ju hålla mig kvar. Och hon träffade någon som var äldre än mig och kanske förstod bättre. Och nu är det alltså slut. Jag vet att vi inte var bra för varandra (vi var ganska olyckliga. men jag trodde att det bara var jag som var olycklig) och jag vet att det inte hjälper att vara arg på henne för att hon ljög. Men nu känns det lite bättre. Trots att jag är ensam. Det var det här jag ville (fast inte på det här sättet) och nästa gång ska jag inte tveka så länge.

I tidningarna står det att fler och fler människor drunknar årligen i Sverige. Jag tror att det är för att alla har så bråttom och för att de är så ensamma. När jag klev av bussen fick jag en plötslig lust (som försvann) av att klä in hela uppfarten i ballonger, ställa mig på taket och skandera: här är det fest dygnet runt! Jag kliver runt i smaragdgrön sammetsklänning och i ett missförstått purpurrött mörker (smaragdgrönt och purpurrött passar så bra ihop) och spå alla som ger mig chansen. Jag har jobbat hela dagen men varje gång det slutade vara fullt upp så tänkte jag på henne och det gjorde ont. Det är inte klokt. Jag som längtade ut. Men jag fastnar så lätt i vanor, och det är en väldigt ensam tid nu. Vill ställa mig på torget och skrika: ser ni inte att jag faller! men alla torg är tomma jag tänkte: friska personer loggar in på datingsiter dagen efter att de kommit ut ur förhållandet, bara för att kolla så jag loggade in och det första jag såg var ett meddelande från henne, en månad sedan: ''du är den vackraste tjejen på hela qruiser'' jag vill sparka in hennes dörr och skrika: fuck you, fuck you, fuck you! men det är svårt att vara arg på henne för jag har försvarat henne så länge nu