Marsipan

Det känns som att jag inte har någonting att leva för. Ingenting alls. Tomt. Jag mår illa och känner mig ofullbordad på ett kosmiskt vis. Det är (nog) mitt fel, det är det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0