Hemligt

Det är så mycket som gör så ont nu och jag vill mest springa iväg från allt. Det känns som att jag fastnar i allt jag tar på, sugs ner i fåtöljer, under asfalten, klibbar fast vid hyllor på skolan. Och ständigt fryser jag. Är så jävla hungrig också men mat är ju också förbjudet. Gå från skolan får jag inte göra för då inser alla hur bra de har det utan mig, i skolan kan jag inte vara för då inser alla hur jobbigt det är att ha mig. Eller jag hur jobbigt det är att vara mig. Fast det inser jag så bra hemma, särskilt när mina föräldrar påpekar det hela tiden. Att det är mitt fel. Mitt-mitt-mitt-fel. Att jag måste plugga (det säger lärarna med. Ständigt) och städa och att jag inte får glömma bort att umgås med dem också. Inte bara med Lisa. Lisa som förresten pussade mig på kinden idag. Det var nog av lättnad för att vi hade slutat, men ändå. Jag förstår ingenting men jag måste stanna kvar till i maj för då drar en festival igång, en festival jag har biljetter till. Sedan är jag inte bunden till något mer. Ännu.
(Och så är man inte tillräcklig igen för nu påpekar L att hey Nina är ju faktiskt inte lika jobbig längre och vi borde släppa in henne lite mer i vårat gäng för jag får så himla dåligt samvete hela tiden! Jag skall försvinna, lovar jag mig själv för tusonde gången. Alla har det bättre utan misärFellie, det är ingen hemlighet!)