och mörk är natten innan gryningen <
Resten av veckan ser ganska ljus ut from my point of view. Just nu känns det som att jag kommer att överleva iallafall, här jag sitter och tankar mobilen med både musik och mer batteri. Gör mig redo för en lång och ensam dag i fula lilla Uddevalla. Men det blir nog bra
Idag ringde L och skrek i mitt öra. Hon gol om alla artister som är bokade till Siesta i sommar och tillsammans sjöng vi ''vi skall till siesta'' upprepade gånger ackompanjerat med diverse lyckliga pip och glädjeskutt.
För ett ögonblick vällde allt över mig igen: ljus och ljud, festivallukter, närhet, ljus och mörker, värme. Och dessa känslor, eller fragment, värmer i bröstet bättre än alla filtar i min säng (de där som aldrig tycks vara tillräckligt varma). Och åh imorgon ska jag besöka mina två favoritsecondhandbutiker (på jakt efter en såndär jättelång kappa och två födelsedagspresenter) och sedan ska jag besöka mitt favoritfik och köpa min favoritsmörgås och sätta mig vid mitt favoritbord på biblioteket med någon bra bok jag aldrig läst förut och lite varm choklad (favoritdrycken efter vatten). Jag skall göra denna torsdag bra.
Förresten så har jag hittat ett band som jag tycker om lite. Kultiration heter det. Sångaren är jättesöt och liknar Alexander Ebert lite. Fast bara jättelite.
(Alexander Ebert är sångaren och låtskrivaren i Edward Sharpe And The Magnetic Zeros - mitt absoluta favoritband (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!) som jag tycker om så galet mycket. Åhåhåh kan skriva tusen ord om dem nu, kom ju på nu att jag inte skrivit ett enda om dem. Men jag såg dem live i somras, på way out west. Det var underbart, åh, så himla lycklig var jag. Dör. Det finns ju inga ord som passar in. Hej jag är lycklig för att festivaler existerar)
Henrik B sjunger: LOOKIN' GOOD BUT FEELIN' SAD och det var fint så det tar jag med såhär i slutet (Broder Daniel). Trots att det är mer tvärtom precis just nu. Fast jag är mest trött, det kanske är därför allt känns så vimmelkantigt och lite bubblande. Jag har inte varit glad på något vis under en väldigt, väldigt lång tid.
Idag ringde L och skrek i mitt öra. Hon gol om alla artister som är bokade till Siesta i sommar och tillsammans sjöng vi ''vi skall till siesta'' upprepade gånger ackompanjerat med diverse lyckliga pip och glädjeskutt.
För ett ögonblick vällde allt över mig igen: ljus och ljud, festivallukter, närhet, ljus och mörker, värme. Och dessa känslor, eller fragment, värmer i bröstet bättre än alla filtar i min säng (de där som aldrig tycks vara tillräckligt varma). Och åh imorgon ska jag besöka mina två favoritsecondhandbutiker (på jakt efter en såndär jättelång kappa och två födelsedagspresenter) och sedan ska jag besöka mitt favoritfik och köpa min favoritsmörgås och sätta mig vid mitt favoritbord på biblioteket med någon bra bok jag aldrig läst förut och lite varm choklad (favoritdrycken efter vatten). Jag skall göra denna torsdag bra.
↑ jag tyckte om henne.
Förresten så har jag hittat ett band som jag tycker om lite. Kultiration heter det. Sångaren är jättesöt och liknar Alexander Ebert lite. Fast bara jättelite.
(Alexander Ebert är sångaren och låtskrivaren i Edward Sharpe And The Magnetic Zeros - mitt absoluta favoritband (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!) som jag tycker om så galet mycket. Åhåhåh kan skriva tusen ord om dem nu, kom ju på nu att jag inte skrivit ett enda om dem. Men jag såg dem live i somras, på way out west. Det var underbart, åh, så himla lycklig var jag. Dör. Det finns ju inga ord som passar in. Hej jag är lycklig för att festivaler existerar)
Henrik B sjunger: LOOKIN' GOOD BUT FEELIN' SAD och det var fint så det tar jag med såhär i slutet (Broder Daniel). Trots att det är mer tvärtom precis just nu. Fast jag är mest trött, det kanske är därför allt känns så vimmelkantigt och lite bubblande. Jag har inte varit glad på något vis under en väldigt, väldigt lång tid.
Kommentarer
Trackback
