sanningen. men förlåt då, jag vet ju inte vad du vill höra.

''Vill du berätta något för mig?''
''Va? Nej.''
''Du säger så lite. Om du ska berätta något så måste jag först fråga dig om det. Du är som en persienn. Ibland så ser man en liten glipa av vad som finns på andra sidan, man tar några steg närmare för att ta sig en titt och då dras persiennen upp helt och man bara bländas av ljuset. Lika snart stängs den igen. Jag berättar allt för dig, verkligen allt. Jag verkligen särar på benen för dig och låter dig krypa in i min värld. Du måste vara naken, säger jag, men det är du inte, utan du är bara en jävla persienn''

Lisa, idag vid frukostbordet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0