Hemligt

Jag träffade honom idag. Det hade gått två veckor sedan förra gången.
När jag väntade på honom så kollade jag upp i samma sekund som han gjorde entré vid dörrarna i lokalen. Jag log och han släppte mig inte med blicken, som om han var rädd att jag skulle springa iväg om han inte naglade fast mig med sina ögon.
När vi möttes så kysstes vi inte, utan han gav mig bara en puss på munnen innan vi hand i hand gick därifrån. Han pratade om så mycket hela tiden och jag stack in med små ord som skulle få honom att inte sluta.
På vägen mot parken vi skulle sitta och äta i så kysstes vi. En två flera gånger. Han hade bytt till en annan parfym men hade inte så god andedräkt. Jag sa det, iallafall det om parfymen. Han grävde ner sin hand i mitt hår.
Och det kittlade i magen när han tog på mig. Jävla kåthet. Med min svarta penna skrev han 'Alexanders' lite ovan mitt högra bröst och jag minns att jag tänkte 'Felicias' men jag tänkte så mycket annat också så det kom liksom inte ut.
Jag drog åt mig min hand när han ville ha den innanför hans byxor och jag gled ur hans grepp när han ville ha sin innanför mina. Sköt upp tillfället till nästa gång. Fick skuldkänslor.
När jag är ensam går jag i huvudet igenom varenda detalj i hur jag skall göra slut; vilket håll jag ska titta åt, hur jag liksom ska skrapa lite ursäktande i marken med min fot innan jag vänder på klacken och går iväg med min långa kappa som slickar fotknölarna, och inte minst vad jag skall säga.
När jag träffar honom försvinner allt det där och tiden bara flyter iväg.
När jag är med honom så fungerar det
Det är bara mellan våra möten jag inte står ut.
Det är bara då jag vill bli av med honom, det är då jag har den där illamåendekänslan. Typ: ut ur mitt liv. Hans minne äcklar mig. Det där leendet på nära håll, vetandet av att den där rosa salivslösaren ska in i min mun.


^ saknar tiden då min skrivmaskin inte hade slut på bläck och jag kunde skriva sådana här meningar och tejpa upp på min blåa vägg.