stick bara. stanna kvar. sov.

Idag skrek jag. Rev upp mitt bröst framför deras ögon. Pappa försökte överrösta mig men tystnade när jag avbröt honom. Gick till rummet, stängde och låste dörren. Gick ut igen och skrek lite till. Vandrade tillbaka och stod i rummets mitt i flera minuter. Jag kände mig som en tjur som precis varit med om en fajt. Det ångade från min päls och den bastanta tjurkroppen darrade en aning. Hornen var enorma men hade trubbats av från alla slag de fått ta.

De sa sådana hemska saker.
''HON KONTROLLERAR DITT LIV''
''VI SER DIG ALDRIG DU ÄLSKAR INTE OSS''
''NI TRÄFFAS FÖR OFTA DET ÄR FEL''
Jag grät och skrek tillbaka att INGEN KONTROLLERAR MITT LIV FÖRUTOM LÄRARE OCH NI. pekade med världens mest anklagande finger på dem under hela utskällningen. DET ÄR NI VUXNA SOM HELA JÄVLA TIDEN VILL ÄNDRA OCH SKRÄDDARSY ERA SMÅ SÅ ATT DE PASSAR IN I ER LILLA FANTASIVÄRLD. Eran surrealistiska verklighet.

L:
''fellie gå, gå därifrån bara. gå bara. vad är det som är så jävla svårt? låt dem komma och hämta dig, dra dig härifrån, använda våld, ord och mutor. och sen sticker du igen. se det som en vana. att alltid vara på rymmen. hellre det än att vara fastbunden. du bara sväljer, kom igen

stick bara.''

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0