synonymer till dans?
Jag var på festival i tre dagar, sov bredvid L i två nätter och dansade i flera timmar, och det var underbart. Jag skulle vilja spara festivalområdet i ett litet fack (eller portmonnä) att ha i bakfickan för att ta fram och lukta på ibland. Blir så hungrig efter mer när jag tänker på dunkandet, regnandet och dansandet, hur allt bara flöt på och var slut till slut.
Vi gick väldigt mycket de här dagarna, mellan campingen och konserterna, och vi åt desto mindre och dansade desto mer, och den första dagen var det mulet och småregn, den andra ösregn och den tredje sol och blåst. Det var som en tredagars massorgie som var både perfekt och olidlig (om nätterna när man både ville bort från det blöta tältet och den himla kalla luften men samtidigt inte ville vara någon annanstans än där). Och hur man kunde ställa sig vart som helst och dansa, eller grabba tag i personen framför en i någon glad vals, och att standardsvaret till standardfrasen 'jag fryser' var: 'men DANSA då!'
I slutet blev det nästan overkligt, man befann sig väl i ett tillstånd mellan dröm och verklighet när den tidigare delen av festen varit en klar dröm. Man var i det där uppvaknandet då man insåg att allt som hänt faktiskt hade hänt, och kastades rakt in i en desperation efter mer dans. I alla fall jag, och jag tillsammans med vad som kändes som hela världen sjönk jag in i ett sömndrucket eller rent av påverkat tillstånd när strålkastarna blinkade som besatt och man bara inte kunde minnas vem man var.
Och hade man fått sitt hjärta krossat mellan konserterna av en L fanns det alltid en artist i närheten vars musik man kunde glömma allt till. Igen och igen.
Vi gick väldigt mycket de här dagarna, mellan campingen och konserterna, och vi åt desto mindre och dansade desto mer, och den första dagen var det mulet och småregn, den andra ösregn och den tredje sol och blåst. Det var som en tredagars massorgie som var både perfekt och olidlig (om nätterna när man både ville bort från det blöta tältet och den himla kalla luften men samtidigt inte ville vara någon annanstans än där). Och hur man kunde ställa sig vart som helst och dansa, eller grabba tag i personen framför en i någon glad vals, och att standardsvaret till standardfrasen 'jag fryser' var: 'men DANSA då!'
I slutet blev det nästan overkligt, man befann sig väl i ett tillstånd mellan dröm och verklighet när den tidigare delen av festen varit en klar dröm. Man var i det där uppvaknandet då man insåg att allt som hänt faktiskt hade hänt, och kastades rakt in i en desperation efter mer dans. I alla fall jag, och jag tillsammans med vad som kändes som hela världen sjönk jag in i ett sömndrucket eller rent av påverkat tillstånd när strålkastarna blinkade som besatt och man bara inte kunde minnas vem man var.
Och hade man fått sitt hjärta krossat mellan konserterna av en L fanns det alltid en artist i närheten vars musik man kunde glömma allt till. Igen och igen.
Kommentarer
Trackback
