Hemligt

Hon ska byta skola, är inte lycklig där hon går. Vi gick över asfalten och jag sade inget på en lång stund. Hon ville att jag skulle säga något, så jag sa att det var klokt av henne. Att jag hoppades att vi skulle hålla kontakten, och hon svarade väl allt hon kunde svara. Att det är klart, vi är själsfränder, vi kommer att träffas, men hon lyckades inte kyla ned mig, sa inte att hon skulle sakna mig, sa att hon skulle börja vara med sin gamla vän Sara, sa att jag nog skulle klara mig och hitta någon att umgås med.
Och jag frågade inte vem tusan jag skulle bryta ihop hos på lektioner och raster, vem jag skulle hoppa över lunchen med och vem jag skulle gå med till bussen. Vad det skulle bli av oss.
Och så svor jag över att alla jag släpper tätt in på livet dör.
Eller flyttar till ett annat land.
Eller byter skola.

Och så har hon träffat två killar också, en som är kär i henne och som hon är ganska intresserad av. De kysser varandra. Idag sa hon att: ’’om du inte hade varit fellie,-
Så hade jag kysst dig,-
Så hade du fått känna på min konstiga andedräkt’’
Och vet ni? Det gjorde dödsont, en såndär smärtande känsla dök upp som från något som krossats och flugit iväg i småskaligt stoft.

Och jag vet jag vet jag vet,- jag älskar för mycket hela tiden.
Jag vill lämna henne, göra henne patetisk;
bestämmer mig för att göra det gång på gång
sedan: ett telefonsamtal, ''har lite tid över vill du träffas'', javisst javisst är du hungrig jag har mat är du trött jag har sängar

tänk att en människa kan göra en så himla glad och så himla ledsen på en och samma gång
ja, tänk

(funderar på att länka denna blogg till felix. han förstår allt och jag behöver någon förstående)
(han är nog den enda vettiga människan jag vet om. så himla viktig)