Hemligt

Behöver gå ut och skrika. Nu.

Hon var en snäll flicka som hanterade människors ångest om dagarna och sin egen ibland om kvällarna, den låg i tårarna om nätterna.

''Jag försökte ju!''
''Vad försökte du?''
''När man trycker ned fingret i halsen borde man spy. Men jag spydde inte.''
''..''
''Ibland är jag så jävla rädd. Ibland hetsäter jag. Gråter. Äter. Det är fult, syndigt, så himla äckligt. Tjockt.
Det ekar i huvudet: Felicia vad smal du har blivit // Du kan gå ned lite mer i vikt utan att det blir sjukligt // Du är jättevacker // JÄVLA FETTO // Kräks du efter maten? Nej men jag hade velat.''
Vad skulle L säga då? Hon skulle säga ''Men Fellie'', ge mig en kram eller något, berätta att jag var fin och att jag inte borde.
Och jag skulle må så jävla dåligt över att jag berättat det för henne. Jag skulle tänkt att jag är hemsk för att jag lägger allt på L.
Jag skulle tänkt att jag är hemsk för att MAGE. TUTTAR. ARMAR. NACKE. och för att jag DÅLIG VÄN. LÖGNHALS. DRAMAQUEEN.
Jag kan ju inte ens spy upp min egen mat.