Hemligt

Jag har sällskapat med Felix i två timmar. Herr Fikus. Han skrev i min bok och jag skrev i hans.
Hans känslor rinner så lätt ut på papper. De ser ut att vara så lätta där de står präntade, mycket lättare än de måste vara i hans huvud. Och man förstår, man förstår allt.
Vi har känt varandra i så många år att hans blickar fungerar som ett manus för mig. Ett manus där mina repliker står uppradade.


Men så återvänder L i mitt huvud, och jag vet inte riktigt vad som händer, men jag orkar inte med något känns det som. Inte ens Felix och knappt L. Imorgon är det ingen skola och jag har väl tänkt mig att jag har all tid i världen innan jag måste in till Uddevalla och träffa Felix, L och Miriam, men jag skall gå upp tidigt imorgon och åka mycket buss, det är ett som är säkert. Jag ska även vara så snygg som möjligt och ha pengar. Dikter skall jag ha ett överflöd av, de ska ligga i min väska tills jag drar upp dem och tejpar upp dem runt hela Ljungskile.
Jag har alltid sådana planer
är alltid så
häftig
så spännande
hoppa på mitt tåg ut i världen

(DU VET INTE ATT JAG OCKSÅ SITTER FAST INUTI)