Hemligt

’‘Varje gång jag gick ut genom dörren svor jag på att aldrig komma tillbaka. Men varje dag efter skolan gick mina ben hem med mig igen. Hem till tystnaden och ensamheten och Ludvigs rum med den ljusa rektangeln på väggen.’’

’‘Ovanför sängen, där tavlan suttit, fanns ännu en ljus rektangel. Kroken satt kvar i väggen och höll den ljusa frånvaron på plats.
Som omvända skuggor.
Skuggan av något närvarande är mörk. Men skuggan av det som är frånvarande är ljus och tom.
I hela rummet var skuggan av Ludvigs frånvaro.’’

’‘Mamma.
Som alltid varit den som lyssnade och brydde sig om. Hon hade plötsligt slitit av en del av min kropp och medan jag höll på att förblöda inför hennes ögon så frågade hon mig om jag ville gå på bio!’’

’‘Jag tror att han hade tänkt att det skulle bli en sådan där kyss som utdelad till en fjäril som skulle få fjärilen att klia sig på antennen och säga att det var visst ett vinddrag från ett knott som for förbi, men så grep han plötsligt tag om mina axlar - David alltså, inte fjärilen - och kysste mig så att jag blev alldeles matt i knävecken och önskade både Ludvig och Marianne all världens väg.’’