Lisa

Jag har en vän som i texter bara heter L. Hon har ett par slitna dockers hon fyndade av min mamma för en hundring, det var väl i början, när vi precis hade träffats. L säger mycket klokt men ibland vet jag inte vad hon känner. Hon har hundvalpskompisar, som vi kallar det, sådana som slänger sig på marken framför henne för att bli kliade på magen, sådana som viftar på svansen och hoppar runt när hon säger deras namn. Sådana som klättrar upp i hennes knä och somnar där. Hon vill ofta fly när det blir för mycket, tycker inte om närhet.

Min och L's årsdag är den 10 mars och det var någon gång förra året som vi tillsammans rökte vår första cigg. L har slutat nu, röker bara ibland, och jag ännu mer sällan. Hon är väldigt duktig på engelska och kan många låtar på piano. Hennes dröm är att bli rockstjärna men hon säger att hon också kan 'nöja' sig med ett yrke som psykolog. Det skulle hon passa som eftersom att hon är så bra på att laga människor.
När L blir kär så varar det otroligt länge och hennes första kyss var i en soffa med en wannabepunkare som hon hade varit kär i under något år. Jag var där med en skejtare som det tog slut med en tid efter det. Det kunde ha varit en vändpunkt i soffan för L, men någonstans där ändrade hon sig. Det är några månader sedan nu och hon är fortfarande förälskad.

L dricker kaffe och te. Hon är duktig på slöjd och lärde sig under en dag att åka longboard utan att ramla. Nästa dag kunde hon även bromsa. L har under sitt liv gått på två festivaler. Hon har en punkarmamma, en väldigt snäll pappa och en häftig bror. Hemma är hon ofta ensam och det har hon börjat tröttna på.
Om L blir berömd så vill jag vara personen som skriver hennes livs historia på wikipedia. Jag vill sätta handlingar bakom hennes namn, händelser bakom berömmelsen.
Innan L träffade mig ville hon fly till Skottland. Det hade hon fått från filmen Trainspotting, en av våra favoriter. Efter att hon träffat mig ville vi fly till London. På senare år kom vi fram till att vi nog bara flyttar in i en egen lägenhet staden där vi bor. Tillsammans, då. Till att börja med.

L skär hål på sina handleder men har lovat att ringa mig istället för att göra det. Eller ringa när hon gör det, bara låta mig prata med henne. Hon har inte ringt och jag har inte sett några sår, men hon kan ha skurit sig på låret, mellan tårna. Jag ser inte allt.

De två värsta veckorna i mitt liv handlade om L. Det är de enda veckorna i mitt liv som inte skrivits ned och sparats. Inte dokumenterats i bilder, trots att jag fotograferar så ofta, och inte fastnat i dagböcker eller på internet. Det är liksom förbjudet att skriva om, hjärtat stannar om jag tänker på det.

L har en fin kropp fast hon säger själv att hon är tjock. Och så är hon väldigt stark, starkare än mig fastän jag är tyngre. Efter skolan brukar vi köpa varsin smörgås på ett café där personalen känner igen oss. Där sitter vi länge.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0