Patricia
Jag är rädd att L kanske läser det här. Jag, min idiot, avslöjade mitt huvudlösenord, det jag använder till nästan alla hemsidor jag är medlem på. Kanske går hon någon gång in på mitt blogg.se- konto och upptäcker en helt ny blogg med helt andra känslor och helt nya texter. Kanske blir hon upprörd, informerad, arg eller ledsen.
Det här med mat går inte så bra. Jag är hungrig hela tiden. Det är svårt att ignorera. Får skuldkänslor > små kryptoniter som livnär sig på mina tarmar. De gräver sig in i organen och äter. En kittlande, smärtande känsla uppstår.
Idag började skolan klockan halv 10. Jag hade fått för mig att vi började 10, därför tog jag bussen in till Ljungskile för att någon halvtimma senare ta tåget till Uddevalla.
Ibland behöver man hoppa på en buss som går åt fel håll och inte lyssna på någon annan än sig själv några timmar. Det kändes underbart.
..Tills en hundvalp som bor i Ljungskile såg mig gå av bussen. Hon underrättade L via sms om min ankomst. L ringde och bjöd upp mig till lägenheten. Jag är hemsk om jag säger nej.
Fast på sätt och vis behöver jag ju L också. Nej, inte på sätt och vis, jag behöver henne ständigt, men ibland behöver jag mig själv med.
Någon gång när L har andra planer och det är en vanlig veckodag skall jag åka massor av buss. Flera rundor om ifall jag har tid. Gärna tåg också. Jag tycker om att försvinna och kanske stanna kvar.
Den där känslan när mina föräldrar tror att jag är hos L, L tror att jag är hos mina föräldrar och sätena runt mig är alldeles tomma.
Busschaufförens blickar genom backspeglarna.
''Vart skall hon ikväll?''
Det här med mat går inte så bra. Jag är hungrig hela tiden. Det är svårt att ignorera. Får skuldkänslor > små kryptoniter som livnär sig på mina tarmar. De gräver sig in i organen och äter. En kittlande, smärtande känsla uppstår.
Idag började skolan klockan halv 10. Jag hade fått för mig att vi började 10, därför tog jag bussen in till Ljungskile för att någon halvtimma senare ta tåget till Uddevalla.
Ibland behöver man hoppa på en buss som går åt fel håll och inte lyssna på någon annan än sig själv några timmar. Det kändes underbart.
..Tills en hundvalp som bor i Ljungskile såg mig gå av bussen. Hon underrättade L via sms om min ankomst. L ringde och bjöd upp mig till lägenheten. Jag är hemsk om jag säger nej.
Fast på sätt och vis behöver jag ju L också. Nej, inte på sätt och vis, jag behöver henne ständigt, men ibland behöver jag mig själv med.
Någon gång när L har andra planer och det är en vanlig veckodag skall jag åka massor av buss. Flera rundor om ifall jag har tid. Gärna tåg också. Jag tycker om att försvinna och kanske stanna kvar.
Den där känslan när mina föräldrar tror att jag är hos L, L tror att jag är hos mina föräldrar och sätena runt mig är alldeles tomma.
Busschaufförens blickar genom backspeglarna.
''Vart skall hon ikväll?''
Kommentarer
Trackback
