Hemligt

Jag hade kunnat skriva att jag saknar honom så jävla mycket. Jag hade kunnat skriva att jag går upp och ned i vikt. Jag hade kunnat pränta in med svart på vitt hur jag såg honom här om dagen med någon annan i sitt knä med någon annans hand i sin hand. Jag hade kunnat skriva att jag har printat ut bilderna på oss och sparat dem. Jag hade kunnat skriva att jag kollar hans facebook varje dag och tänker på honom varje minut. Jag hade kunnat rafsa ner, bara i förbifarten, att alla andetag jag tar trycker mig längre ned i leran, sedan hade jag kunnat skriva om rädslan för att L bara försvinner djupare och djupare in i en annans famn samtidigt som både faders och modersfigurer blir mer och mer diffusa och mitt i allt detta försvinner jag också

Men natten är inte längre ung den har växt upp skaffat jobb barn volvo en gravsten på en välklippt kyrkogård nu är den död sedan länge och morgonen gryr